Idag är det fredag, men inte vilken fredag som helst – Rebellängeln fyller år! 45 stycken för att vara exakt (jävlart vad fort tiden går!), och såklart ska det firas med en skiva som också fyller 45: DEEP PURPLE och deras klassiker ”Burn”! Visst, den här skivan släpptes i februari -74, så de har en dryg månad mer på nacken, men jag tycker det är nära nog för att få sno lite av dess stjärnglans en dag som denna.
Det här är ju en skiva som innehåller en av 70-talets allra bästa låtar alla kategorier: titelspåret Burn. Coverdale och Hughes på sång, det är det inte alla som kan stoltsera med. Blackmore som här får ihop vers och refräng på ett rasande snyggt sätt, och sen John Lord och Iain Paice på keybord/trummor ovanpå det. Joråsåatt… tack för kaffet, liksom! Totalt är väl skivan kanske lite ojämn, där de höga topparna är oerhört höga – förutom nämnda Burn är ju Mistreated helt makalös! – och de lite svagare spåren kanske inte riktigt håller samma svindlande höjder. Lite som de flesta DEEP PURPLE-plattorna alltså. man får hålla sig i mitten med Might Just Take Your Life och Sail Away om man ska pausa helt enkelt.
Oavsett är det ju nästan overkligt att tänka sig att den här skivan är en månad äldre än vad man är själv. Snacka om att stå emot tidens tand, bra mycket bättre än vad jag får tillstå att jag klarat. Klart passande att det här är soundtracket till dagen, med andra ord. Grattis, Burn, till 45 starka år!
underbar platta
Grattis till dig och Burn!