Sommaren lider faktiskt mot sitt slut, flera av oss har återvänt till arbeten och skolor, och det är dags att kränga på sig vardagskläderna igen. Återuppta rutiner, kanske komma igång med träning eller ta tag i det där projektet som du laddat batterierna för att klara. Och kanske söker du bra avkoppling i form av en bok? Då är det den här du ska läsa. Trumslagaren – helt klart en av Sveriges främsta hårdrockstrummisar – Anders Johanssons berättelse ”Trumslagarpojken”.
För dig som kanske inte har järnkoll på Anders Johansson skulle jag säga att han är mest känd för de ”tidiga åren”, faktiskt. Hans far Jan Johansson skrev bl a ”Jazz på svenska” och Pippi-sången, och Anders flyttade tidigt med sin bror Jens till USA för att bli en del av Yngwie Malmsteens RISING FORCE när han startade bandet efter att ha hoppat av ALCATRAZZ. De var i stort sett först av de svenska banden när det gäller att slå i Amerika, och tillsammans med EUROPE står nog dessa herrar för i stort sett hela 80-talseran när det gäller svenska hårdrocksframgångar på världselitnivå. Senare i livet har han bankat skinn med HAMMERFALL, så kanske är det därifrån du känner igen honom om det är mer din stil av musik. Eller så är det för att han var med i samband med den berömda ”you have released the fucking fury”-incidenten som utspelade sig på att flygplan till Tokyo och som blivit så berömt?
Lyssna på den incidenten här – den är faktiskt hysteriskt rolig. Läser man boken får man dessutom bland annat reda på att det var en kassett med JUDAS PRIEST som satt i och som spelades över, och att inspelningen spreds efter att de bröderna Johansson skickat den som en ”kommer du ihåg”-hälsning till Joe Lynn Turner, och som sen skickade den vidare, och… ja, sen spreds det. Kul i alla fall.
Addera sedan det faktumet att detta är en mild bris i vinden avseende allt hyss och alla jävelskap som beskrivs i den här boken, från det att bröderna Johansson var små yngel till dess att de blev vuxna och förståndiga (…nåja…) så har busandet och påhittigheten funnits där, pådrivna av en hel del jobbiga och sorgliga omständigheter. Det gör läsningen till bitterljuv, man kan tycka att delar av händelserna (faderns bortgång är ett bra exempel) är riktigt tuffa samtidigt som man skrattar rakt ut av buset som blir reaktionen och utloppet för sorgen. Rent språkligt är det inte den vassaste bok du kommer att läsa, inte sällan känns det som meningar staplade på varandra snarare än att det flyter, men det är helt okej. Anders är påläst och intelligent, och klarar att dansa på knivseggen så att han är ärlig utan att kasta skit på folk i onödan. Han beskriver sin relation och situation med ex Yngwie på ett mästerligt sätt trots att det måste vara svårt, och läser man den här boken så får man en annan inblick i ursprung och bakgrund än om man exempelvis ger sig på Yngwies egna bok ”Vilja Av Stål”, eller för den delen Anders Tengners bok ”Så Som I Himlen, Så Ock På Jorden” som också har den svenska gitarrguden som föremål.
Rockbiografier är ju inte alltid vansinnigt roliga att traggla igenom. Lemmy och hans ”White Line Fever” är ett lysande undantag, och detta är en bok som påminner väldigt mycket om den. Det kommer från hjärtat, det finns knappt en sida utan humor och skratt, och det känns att det faktiskt är artisten ifråga som skrivit boken snarare än en spökskrivare som baserat sin text på ett antal intervjuer eller observationer. ”Trumslagarpojken” är faktiskt ett måste i varje rockers bokhylla – och även om du är extremmetalfantast och bara dyrkar döden och Satan så är det en bok för dig. Du behöver inte gilla Yngwie eller Hammerfall eller klassisk hårdrock. Den funkar fint ändå.
Dagens boktips alltså, för dig som söker avkoppling när vardagen kryper på: Anders Johansson ”Trumslagarpojken”!