Australiens HARLOTT torde inte vara obekanta för dig som följer den här bloggen – förra given ”Proliferation” har varit Tips förra vintern och där borde du har plocket upp dem. Nu är de aktuella igen, och precis som omslaget på skivan antyder är det total utrotning och död medelst thrash metal som proklameras. Med en gång kan man också konstatera att ”Extinction” är precis lika bra som ”Proliferation” – och ändå delas bara en betygstrea ut. Varför inte ett högre betyg, kan man undra? Frågan är berättigad, och den har att göra med det som skiljer de riktigt stora grupperna inom thrashen mot alla andra. Enkelt förklarat kan man säga att band som TESTAMENT, DEATH ANGEL, MEGADETH, METALLICA (ja… de kanske faktiskt är undantaget här..), SLAYER eller KREATOR har lyckats med konststycket att skriva samma skiva om och om igen i över 20 år utan att för den skull gå på repeat. Deras klassiker håller för oändligt antal lyssningar, och det finns liksom ingen ”botten” i sådana skivor. Att de lyckas hålla karriären levande och vital i decennier vittnar om att de har en hållbarhet som andra thrash-akter saknar, trots att sentida skivor faktiskt kan vara bättre från andra band än giganterna. Och det är precis så med HARLOTT. ”Extinction” är i sig själv en lika bra eller bättre skiva än mycket som de gamla giganterna serverat på senare år. Speciellt vid de första anlyssningarna – men det saknas det där lilla extra, det där djupet, som gör att det kommer att bli en klassiker.
HARLOTT bjuder den här gången på ruggigt skönt SLAYER-mangel i det inledande titelspåret och KREATOR-liknande driv i låtar som First World Solutions eller Better Off Dead. Man smiskar skinn i Violent Conspirator, rasar mot allt i Whore och The Penitent samt bjuder på en avstickare i melodiska och mycket starka And Darkness Brings The Light. Andrew Hudsons och Ryan Butlers gitarriff skär som en varm kniv genom smör, Tim Joyce trumspel driver allt framåt frenetiskt och Tom Richards lirar bas som vore han Tom Araya själv. Hudsons sång är rätt aggressiv – man kan faktiskt sammanfatta det som om att HARLOTT gör allt precis helt rätt.
”Extinction” innehåller låtarna, attityden, kunskapen och vill du ha en jäkla bra thrashplatta som sällskap så är detta din nya kompis. Betygstrean är stark, men för att den skulle kliva upp ännu ett snäpp skulle jag vilja ha lite bättre hållbarhet. Efter ett tiotal varv kunde den gärna fått fortsätta vara lika spännande som vid de första vändorna.
HARLOTT ”Extinction” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!