SUMERLANDS har rätt så precis släppt sin självbetitlade debut, och R2 tipsade om den. ”Som QUEENSRYCHE kombinerat med OZZY”, som han sa – och det är nog rätt på pengen det. Vi pratar ganska riffdriven och melodisk hårdrock som luktar 80-tal, och jag splar skivan en hel del just nu. Däremot kan jag inte riktigt bestämma mig om jag älskar’t eller inte?
Sången är rätt svag, tyvärr, och det ligger liksom ivägen för mig. Och ändå går jag och nynnar på segment av låtar lite nu och då. Smågnolar, liksom, något som förstås är ett bra tecken. Vill du ha en hel recension av plattan så läser du den här på Pitchfork, men mest vill jag att du lyssnar och ger din syn på saken.
SUMERLANDS. Bra eller anus?