Okej, det är rent löjligt enkelt att konstatera ett par saker när det gäller den här plattan. Inga överraskningar, men det tål att sägas – speciellt om du faktiskt inte hör till dem som hade den här skivan på radarn inför höstens skivflod:
- INQUISITION döper sina låtar och sina plattor på ett sätt som lockar fram stretchövningar i läppar och mun för att man ska klara av dem. Om ens då. Man får liksom bortse från det (det är en del av charmen), och leva med att man förkortar en del när man pratar om det. Den här skivan får kanske heta ”Bloodshed Across The Empyrean Altar”, eller bara ”Bloodshed…” när den ska refereras till.
- I bakgrunden finns den där undrar om frontmannen Dagos eventuella politiska aktiviteter. Man får bortse från det, men läs den här intervjun och håll med om att det luktar lite av tveksamheter tidigare i livet. Black metal är förstås ingen dagisverksamhet och en hel del av karaktärerna som figurerar inom scenen har minst sagt tveksam moral – jag brukar kunna leva med det, men har en liten hangup när det gäller högerextremism. Den tål jag inte. I den länkade intervjun svär han sig fri från nazism (och i senare intervjuer har han snarare uttryckt en form av ”kosmisk” tro och övertygelse) och jag har i den här recensionen totalt bortsett från eventuella rester av det bruna högerspöket.
- Det är bara trummor och gitarr. Ja, och Dagos grodkväkande sång då. Kan se helt stört ut live, men det funkar jävligt bra på platta. Incubus smiskar skinn så det står härliga till, och baske mig om inte Dagos tar personbästa i såväl bra sång som beroendeframkallande riff!
Så, med det sagt – är ”Bloodshed…” en bra INQUISITION-platta trots/tack vare att den håller alla förväntade ramar?
Absolut. Det är nog den bästa de gjort till dags dato, och när året summeras kommer det att bli väldigt svårt att bortse från den här gnistrande svarta pärlan. Dels är den väldigt jämn och bra överlag, och dels har den ett par låtar som helt enkelt är dunder. Wings Of Anu sticker ut inte bara för att namnet är slående kort, utan också för att refräng och riff sätter sig som berget. Det mäktiga titelspåret är i stort sett helt instrumentalt, men svänger så gubbfettet hamnar i självsväng. From Chaos They Come och Power From The Center Of The Cosmic Black Spiral sitter som en iskall fredagsbärs efter en stenhård arbetsvecka. Mest påtagligt är nog ändå att skivan som helhet känns rätt… städad. Visst manglas det, men ljudbild, sång, riff… allt känns väldigt ordnat och genomtänkt. Städat. Det vinner INQUISITION på, för på så sätt lyfts låtarna fram. Och det är bra låtar.
”Bloodshed Across The Empyrean Altar Beyond The Celestial Zenith” är en absolut höjdpunkt i black metal-året 2016, och gillar du den här typen av musik ska du verkligen inte missa plattan. INQUISITION har aldrig låtit bättre.
INQUISITION ”Bloodshed Across The Empyrean Altar Beyond The Celestial Zenith” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!