Svenska IN FLAMES är numera ett av världens största hårdrocksband, att band som klarar av att spela på stora arenor. Man spelar över hela världen, och när ”I, The Mask” släpps så intar man förstaplatsen på iTunes Metal i flera länder. Lång och trogen tjänst har möjliggjort en egen festival (Borgholm Brinner) och många olika merchsatsningar (exempelvis egen gin). Bandets fans har konstant haft trätomål om det sound som presenterats på plattorna, och ända sedan andra plattan ”The Jester Race” har man fått höra att det minsann inte låter som förra plattan (i det fallet debuten ”Lunar Strain”). Trettonde skivan är förstås inget undantag, och det ska ju erkännas direkt – undertecknad är inget undantag när det gäller tråkiga åsikter som att det var bättre förr. Det var det ju inte, men du som hängt med ett tag vet att förra given ”Battles” inte föll i min smak, medan ”Siren Charms” var mer udda och spännande. Och så håller det på, jag anser att bandet hade sin formtopp runt ”Clayman” och ”Reroute To Remain” – men det finns massor av folk som tycker prick tvärt om. Smaken är som baken, och litegrann är väl det grejen med IN FLAMES – de skiter ju faktiskt i vad fansen tycker och gör musik de själva gillar. Och gör det till sin grej.
På ”I, The Mask” finns såväl snabba och rätt arga låtar i form av exempelvis titelspåre och Burn som lugna alster där Anders Fridén tillåts bevisa att han utvecklats starkt som sångare. All The Pain och Stay With Me bjuder på frontmannens bästa insatser någonsin, och därför är det aningen ironiskt att låtarna i sig är lite av sömnpiller. Precis som vanligt med en sentida IN FLAMES-platta bjuds man på barnkörer med hockey-hejaklacksrefräng också, denna gång i (This Is Our) House, en banal och trist sak. Tur då att I Am Above är en av de bättre låtarna bandet levererat på flera skivor, den har ett hungrigt driv i sig som man inte kan värja sig mot. Dessutom gillar jag orientaliskt klingande Deep Inside, en liten dold pärla på skivans sluttamp.
”I, The Mask” lär fortsätta driva fansens diskussioner, samtidigt som låtarna smygs in i live-setet och blir en del i den helhet som är just IN FLAMES. För egen del tycker jag att skivan kanske är lite starkare än föregångaren ”Battles”, men alldeles för ojämn för att dra hem ett högre betyg än nedanstående trea.
IN FLAMES ”I, The Mask” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!