Öl: Dugges Six Ways: Vanilla Oak & Hop Hop Hop
Stil: Imperial Stout
Styrka: 10.0%
Bryggeri: Dugges Bryggeri, Sverige
Var: Lokalt & Småskaligt 1 Maj respektive Juni (och 4 månader till)
”6 shades of black”
Det här är inte riktigt som mina vanliga recensioner i upplägget. Det här är mer ett konstaterande och en ”heads-up” inför kommande nyheter några månader framöver. Jag läste först om ”Dugges Six Ways” på deras Facebook eller något liknande, och tyckte att det verkade ju skoj. Sen släpptes den första ”Hop Hop Hop” i Maj och den andra ”Vanilla Oak” nu 1:a Juni. Då klickade till i min lite uppblåsta skalle. ”Det här är ju en guld-idé!”
Ni vet, man blir lite avtrubbad av alla nyheter, och man börjar ju bli lite till åren – och dessutom så är det Imperial Stout’s vi pratar om. Det är kanske inte första valet när solens strålar välkomnar oss varje dag under en klarblå himmel. Men… det här är en sån grej som skapar intresse och intern hype. Vad är det för något då?
”Dugges Six Ways” är helt enkelt en och samma basöl man har bryggt, och sen så delar man upp det mellan sex av Dugges bryggare och de får varsin del att göra vad de vill med efter eget tycke och smak. ”Hop Hop Hop” var den första och den är/var en ”American Style” Imperial Stout där jag gissar att bryggaren sneglat mer eller mindre oblygt mot Great Divide’s Yeti? Inget fel i det, det är en pangbärs. Och den andra är ”Vanilla Oak”, som vilat på vaniljbönor och ekflingor.
Framöver kommer även följande varianter att dyka upp
4 Juli – ”Coco Nut” – (Bryggare Calle) lagrad på rostad kokos och färsk kokos.
1 Aug – ”Raspberry Liqorice” – (Bryggare David) En hyllning till Fifty Fifty-klubban, lakrits och hallon.
1 Sep – ”Cherry Wood” – (Bryggare Jarrad) Körsbärsträ och körsbär.
1 Okt – ”Belgian Coffee” – (Bryggare Magnus) Med muscovadosocker och Belgisk jäst vilat på kaffebönor.
Ja, ni ser ju, mycket spännande och trevliga varianter. Jag kommer garanterat att prova alla sex, och jag hyllar i förväg hela konceptet utan att veta hur bra respektive öl är. Riktigt cool idé!
Men de två som redan finns då?
Dugges Six Ways: Hop Hop Hop
Som jag skrev i inledningen, så är det är en Imperial Stout upphumlad och torrhumlad på Amerikanskt vis. Jag misstänker starkt att Bryggare Robin gillar Great Divide’s Yeti? Det gör jag också! Jag är oerhört svag för sönderhumlade stouts och jag tycker att de skall drickas färskt. Ingen tid att förspilla.
Aromen är humlig, med citrus och röda bär som tävlar mot den rostade malten om vem som är störst, bäst & vackrast.
Smaken är en ganska hårt rostad smak. Nästan lite rökt malt med lakrits-sting. Lätt citrusaktiga sting och sötma som från mörk sirap. Tunga kaffe-toner som mynnar ut i en blommig aura med underliggande gräsiga bett.
Lätt spretig och stöddig, men återigen, det gillar jag skarpt, runt 8.5/10 får denna.
Dugges Six Ways: Vanilla Oak
Här har Bryggare Ola försökt skapa en fatlagrad smak utan fatlagring genom att låta den vila en stund på ekflingor och vaniljbönor. Han lyckas rätt bra vill jag säga.
Aromen är tung choklad och vanilj med rostade kaffe toner. Luktar ganska delikat om du frågar mig.
Smaken är ganska ”bred” och tung. Vaniljen fyller upp munnen, nästan lite för mycket första sekunderna, för att sedan släppa in de mer jordnära smakerna från trä, malt och tung bitter choklad. Jag tycker nästan att den är lite tvär i kastet från första smaken till eftersmaken, det blir lite som en U-sväng? Men samtidigt kan man tycka det är lite fräsigt om man är på det humöret.
Inte lika bra som ”brorsan” ovanför, men fortfarande en riktigt stänkare. 8.0/10
Slutsats: Ja det är är ett riktigt kul koncept, och jag ser fram emot att testa de andra i serien. Jag tror även på förhand att alla kommer att vara riktigt bra. Den jag ser fram emot mest är nog ”Raspberry Liqorice”? Vem har inte knaprat i sig skottkärremängder med den klubban som liten pilt? Häll ögonen öppna och fingret på musknappen nästa släpp i ”Lokalt & Småskaligt”.
Jag lutar mig tillbaka och lyssnar på en passande svart bit. ”Black No.1” med Type-O-Negative.