Flying Dog Gonzo

Ölnamn: Gonzo
Stil: Imperial Porter
Styrka: 9,2%
Bryggeri: Flying Dog, Maryland, USA
Var: Små Partier, 10 April, Systembolaget

”That’s a load of Gonzo!”

Nu är det dags för en återkommande favorit igen. Den här ölen dyker upp en gång om året eller så, på ”Små Partier” via Systembolaget så kan vi rycka åt oss ett par flaskor varje gång den dyker upp. Den här ölen har jag en personlig kärleksrelation till, så jag är nöjdare än vanligt när just ”Gonzo” landar i Sverige. Många kanske tänker på figuren i ”Mupparna” när man hör namnet? Det skulle kunna vara så, men denna öl är faktiskt Flying Dog’s hyllning till journalisten Hunter S. Thompson, vars journalistik skapade ”Gonzo Journalistik”. En subjektiv och berättande form av journalistik som inte alltför sällan innehåller svordomar, sarkasm och även självkritik mot artikelskaparen. Nästan som att skriva en ölrecension alltså?

Nja, jag jämför mig inte med ”The Great Gonzo”, jag tror inte han drack lika mycket öl som mig? Däremot pundade han och söp ganska hårt. Om ni har sett filmen ”Fear and loathing in Las Vegas” så vet ni, då filmen i stort sett handlar om honom och hans sidekick Dr. Gonzo, fast i överdriven och lätt neddrogad form. Whatever, Flying Dog diggar honom, och har bryggt ölen i hans ära. Och det tackar vi dom för.

Varför gillar jag denna så mycket? Jo, jag kommer ihåg när jag petade i mig den här första gången. Jag var rätt ovan med porters och stouts och satt på min altan och inväntade en god vän som skulle komma förbi och ha samkväm med mycket hårdrock och profaniteter som huvudtema. En riktig fysisk vän alltså, jag har en… eller två om man får räkna hundar. Hur som, jag hade en timma att döda, så jag lutade mig tillbaka och läste den senaste Close-Up Magazine samtidigt som jag knäckte kapsylen på en flaska Gonzo som jag hade hört så mycket om. Det var som att jag hade öppnat en portal till de nedre regionerna och en svart hand flög upp ur glaset och drog ner mitt ansikte i bordet med massiv kraft. Vad var det här?? Makalös öl!

Aromen är rostad och nästan bränd malt som Hin Håle själv har skjutsat runt på en skottkärra genom helvetet. Malten har sugit åt sig ångesten och fruktan från tusentals själar och tagit smak av deras förtvivlan. Lite överdramatisk är jag som vanligt, men ni fattar? Skarp kaffe och bitsk humle drar i näsborrarna och du tappar luften. Det luktar lite syrligt.

Smaken är likt doften en hälsning från de mörkare delarna av världen, inget ljus och värme här. Jo lite värme från en svag ton av alkohol som bryter igenom, men här gör det inget. De klassiska porter tonerna kommer här fast i dubbel trupp. Rostad malt, syrliga toner av kaffe och en dust av lakrits. Eftersmaken lämnar dig med en lite torr och askgrå beska.

Det är inget snack här. 9 av 10 porters önskar att dom smakar som Gonzo.

Jag lutar mig tillbaka och dras ner i mörkret av Behemoth

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.