Härlig bild, tycker jag. Det får man kanske trösta sig lite med, för nu skulle ju Gefle Metal Festival gått av stapeln, och av det blir intet. Visst, det här året går man över på tre dagar och det spräckte min planering och budget ändå, så årets upplaga hade jag nog inte besökt även om det blivit av… men det är mindre viktigt. Det viktiga är kanske vad vi gör istället, och för egen del gäller två lite ovanliga saker.
Jag ska spela ENTOMBED och dricka långburk, klassisk svensk lager i form av Norrlands Guld. Det är en öl jag tycker är medioker som bäst, men som ändå är en form av ”sommar-festival-öl” för min del, så den passar för ändamålet. Iskall funkar det. ENTOMBED är ju såklart bra som fan, så pass att det är därifrån undertecknads alter-ego kommer ifrån, likväl som epostadressen. Chief Rebel Angel. Kanske tuffaste namnet på en låt någonsin, och dessutom en av de bästa bandet någonsin skapat. Jag var ju aldrig helsåld på de två första klassiska plattorna ”Left Hand Path” och ”Clandestine” som så många andra, klev istället på i samband med ”Wolverine Blues”-eran. Death’n’roll-stuket. Sedermera har det ursprungliga ENTOMBED-materialet fastnat, men ska jag erkänna så är det ändå andra låtar jag kanske väljer först. Heck, du ser ju att jag har två ex av ”To Ride, Shoot Straight And Speak The Truth”, vilket inte tillhör vanligheterna. Normalt har jag av utrymmesskäl och anti-nostalgi genom åren kastat eller gett bort originalskivan när en remastrad återutgåva införskaffats (se där ett öde som drabbat stora delar av QUEENSRYCHE- DIO- och BLACK SABBATH-diskografin), men här är båda versionerna kvar.
För övrigt har jag ju en favorittröja med ENTOMBED som jag sliter på, en som inte är just den ”Chief Rebel”-tröjan jag fick när jag fyllde 40.
Härligt urtvättat tryck, stilrent svartvit Mafioso/Gudfadern-stick. Genial i all sin enkelhet, får man säga. En sån där tischa man kan ha jämnt, oavsett väder och göromål. Den åker på idag, såklart.
Så. Med det sagt. Vilka ENTOMBED-plattor får sig en rejäl vända idag?
Det kommer varvas, och de två skivor jag absolut ska ha i mixen är de båda liveplattorna. ”Unreal Estate” är ju just det, synnerligen overklig och udda och bara för därför ska den spelas. Balett och dödsmetall? Given succe! Clandestine-liven från häromåret är lika självklar den, på samma tema. Däremellan ska ”Wolverine Blues”-plattan få en vända, och sen beror det lite på tiden. Hinner jag mer, eller kommer vardagen att lägga sig i blöt?
Bäst att för säkerhets skull bjuda på en lista med min 10 favvisar med ENTOMBED, utan mer speciell ordning än att det med tanke på undertecknads alias måste inledas med just den låten. Enjoy!