Jag är en APA!

Igår Nationaldag – idag tisdag. Kanske passade du på att fira lite extra, långhelg och allt, eller har njutit lite av den rent av helvetiska värmen som hemsökt vårt land den senaste veckan… och kanske kanske slank det ner en eller annan öl i samband med det? inte osannolikt i alla fall, för mig hände det.

Och jag har insett en sak.

Jag är inte längre en IPA-snubbe.

Ett tag var det så att det skulle helst växa saker i käften på en, ju humligare desto bättre typ. Sen avtog det, och jag liksom svängde tillbaka mer mot mer balanserad smak. Fortfarande håller jag nästan en klassisk Pale Ale som bland det bästa som kan slinka ner i strupen, speciellt om den är välgjord. Barley Whine, veteöl, stout och andra lite tyngre lirare har jag liksom aldrig helt förälskat mig i. Men. Det har jag nog fan i gjort i APA. American Pale Ale. Utan att sätta fingret på varför så är det liksom precis min style. Just nu är det Oppigårds Amarillo och Poppels APA som är husdryckerna, men det har minst lika mycket att göra med tillgång som med faktisk smak. De finns lokalt där jag bor, och de smakar jävlart guld bägge två.

Sånt kan man också upptäcka om sig själv, 42-årig och tunnhårig. Att man är en APA. Avslutar som min idol Hopmaestro och spelar en sång i samband med det. Monkey Business med SKID ROW passar 8 av 10 kontorsslavar i värmeböljan!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.