Några ord om DUST BOLT, FERAL, SWALLOW THE SUN och NAILED TO OBSCURITY

Jodå, det rasar ut skivor i en… ja.. rasande (!) takt, och det tarvar några ord om flera alster som du behöver ha koll på. En del från förra året, en del från i år. Kolla in bara.

Vi börjar med den äldsta skivan, en platta från världens kanske bästa Stocksholmsdödsband som inte är från Stockholm (hej Skellefte!): FERAL. Osvikligt snygg känsla och sväng, och en HM2-pedal kopplat med bra låtar är ju alltid en HM2-pedal kopplat med bra låtar. Löjligt snygg utgåva med världens tjockaste digipack-kartong.. det är så att man vill lukta på den dagarna i ända. Stygian VoidBlack Coven SecretsDormant Disease… you go, bara. Egentligen finns bara ett problem: skivan är släppt på världens antagligen sämsta releasedag. 30:e december 2018. Ja, 2018 har väl inget att  göra med dåligheten, men att släppa en platta dagen innan nyår är ju att liksom undanbe sig alla årsbästalistor. Och riskera att ramla mellan stolarna för recensioner och annat. Det är inte det nya året så att det är mottagligt. Det är inte det gamla året eftersom det redan är summerat och klappat och klart. Tur den här lilla korta grejen finns då!
FERAL ”Flesh For Funerals Eternal” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Du vet hur en del skivor verkligen kan suga tag i dig och bli liksom… allenarådande? Det enda du vill lyssna på, och en sån där skiva som verkligen tränger undan allt annat. Motsatsen till hissmusik, liksom? Det här är inte en sån skiva. Tyska NAILED TO OBSCURITY spelar i fårna där band som PARADISE LOST är kungar, och där death och doom gifter sig – och för min del är det här mys-lyssning. Det är rätt bra, och landar liksom bra i magen. Det är också musik som vardagsmat, det är en spagetti och köttfärssås en tisdag i februari. Funkar bra och är okomplicerat – men kanske inte det häftigaste du varit med om i kulinarisk väg.Bra så, och ”Black Frost” är en alldeles utmärkt skiva att fördriva vintern med.

NAILED TO OBSCURITY ”Black Frost” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!

Jag har ingen tidigare relation med DUST BOLT, och när man då får en trevlig, spänstig och dynamisk platta i öronen så blir man ju alltid glad. ”Trapped In Chaos” är en bra upplevelse att lyssna på, där basen är klassisk thrash (du vet, nästan med sån där ”pratsång” medan det haglar guld-riff?) men kryddningen är allt från snyggt balladplock till mer episk och klassisk hårdrock. 9 låtar som alla är rätt stringent hållna så att de inte flyter iväg ger en ganska koncis skiva med en speltid på under 40 minuter, och där topparna i min bok stavas Dead Inside, Bloody Rain, Rytm To My Madness (fantastisk titel!), Trapped In Chaos och Another Day In Hell. Som du märker är det fler än häften av låtarna, och eftersom övriga spår verkligen inte gör bort sig så är det en enkel sak att sätta betyg på. DUST BOLT och deras ”Thapped In Chaos” är en liten pärla tycker jag.
DUST BOLT ”Trapped In Chaos” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Finska SWALLOW THE SUN är ju inga duvungar direkt, de har verkligen varit med ett tag. ”When A Shadow Is Forced Into The Light” är bandets sjunde fullängdare (om man räknar trippelgiven ”Songs From the North I, II och III” som en enda release). Det är samma koncept som alltid, dystert och mörkt, i korsningen av doom, döds och emo. Det luktar lite KATATONIA ibland, men alltid med bandets karakteristiska sound. Den här skivan lämpar sig alldeles utmärkt för dig som kan lyssna på den relativt uppmärksamt och nära, gärna på egen hand och förslagsvis i hörlurar. Jag gillar den skarpt så. Provade att spela den i bilen också, men det funkade inte alls – allt bara flöt ut i skval då. All nerv försvann, och sorgen och smärtan i lyriken blir irrelevant. Det vinner man verkligen inget på. Betyget dallrar just nu mellan 3 och 4, men just känslan och närheten får ta överhanden och ge det högre betyget. Det, och att skivan verkligen växer med varje varv…
SWALLOW THE SUN ”When A Shadow Is Forced Into The Light” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.