Några ord om REFUSED, INSOMNIUM, THE FERRYMEN och JESS By the Lake

Tisdag, snart Halloween och som vanligt full huggning på jobbet.Vad passar då bättre än lite nedslag i intressanta plattor som kommit senaste tiden, en del av modelle “missa inte”, och en del av modellen “legendstatus – kolla in”?

Precis. Inte mycket – om ens något. Och vi börjar lite mystiskt!

JESS AND THE ANCIENT ONES första och självbetitlade fullängdare är rent av magisk, en av de bästa skivorna som Rebellängeln tycker att han haft glädjen att sprida som Tips. Den rockar, kort sagt – och det gäller nästan rakt av på JESS BY THE LAKE, där huvudfiguren Jasmin Sarela är samma person. Detta är mindre psykedelikisk rock, mer rakt på – men ändå samma sväng. Bra old school rock’n’roll för den som gillar sin musik lite “fuzzy”, och låtar som Nightmare (topp notch!), Freezing Burn eller My Hands är helt enkelt jävligt bra. Skivan har ingen varningssymbol, men borde. “Livsfarlig och beroendeframkallande”. Hade Rebellängeln skrivit en regelrätt recension stannade vi på en betygsfyra. Bra grejer!

Fan, antalet människor som hyllar den här plattan till skyarna = oändligt. Typ. Tur då att det faktiskt är den platta som är värd det, för gosse – det här är bra!

Klassisk och svinsnygg melodöds är det som ges, men det är något speciellt med sättet som finska INSOMNIUM lägger fram det på. Det liksom.. lägger sig som ett litet filter runt hjärtat. Så sjukt snyggt, med flera låtar som håller högsta kvalitet. Det är nästan så att man undrar varför man inte värderar det högre än den betygsfyra man skulle delat ut om det var “på riktigt”. Nästan. För det håller sig där över tiden, riktigt jäkla bra men inte världsklass…

Är Umeås stolthet REFUSED hårdrock? Eller punk?

Jag vill påstå att de ligger i skärningspunkten mitt emellan, och nyttjar såväl punkens attityd och energi som hårdrockens sväng och groove. Det är extra sant på sentida alster, och just “War Music” är inget undantag. 10 låtar, 34 minuter – och ändå känns alla låtar “på riktigt”, det säger något. Visst, Dennis Lyxzén har tappat en oktav eller två, och bandet lovande vid förra given att aldrig återkomma – men det spelar mindre roll. Här är de nu, och vill du läsa en fullskalig analys så rekommenderas den här från Sofia Bergström i Aftonbladet som verkligen går på djupet. Vill du “bara” ha bra musik såelar du REFUSED och deras “War Music”. Den har bra låtar, och skulle hamnar på en stark betygstrea av Rebellängeln.

Klassisk hårdrock, sa Bill. Klassisk hårdrock, sa Bull! THE FERRYMEN var ju Rebellängelntips här på bloggen alldeles nyss med sin debut, och uppföljaren “A New Evil” bjuder inte på några tvära kast musikaliskt. Magnus Karlsson är en riktigt bra låtskrivare och sjuhelvetes gitarrist när det kommer till att driva en låt med bra riff, Ronnie Romero sjunger riktigt bra (och passande för den här sortens musik) och Mike Terrana levererar trumsvänget.

Det här luktar ibland MASTERPLAN (från när de var bra!), och hela tiden snygg och tungt producerad hårdrock. Bland det bästa som släppts i år inom det gebitet, vill jag påstå, och gillar du den här typen av musik så vet du att du har en toppenstund framför dig med den här plattan. Betyg? 4. Om vi ska sätta en siffra.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *