Omnipollo / Buxton Stolen Fruit

Öl: Stolen Fruit
Stil: Berliner Weisse / Sour Wheat Ale
Styrka: 4,5%
Bryggeri: Omnipollo / Buxton Brewery
Var: Tillfälliga sortimentet, Systembolaget

StolenFruit.

Stulen frukt smakar bäst… eller vänta, förbjuden frukt var det kanske?
Stilen ”Berliner Weisse” upplever ett uppsving just nu efter att ha levt ett liv i skuggan många år.
Det är en sorts lättare vete-öl med tunn kropp och mindre alkoholstyrka som man med lätthet kan peta
i sig ett par stycken utan att skämmas en varm sommardag. Nu är det dock mitten på Oktober och jag är inte helt säker på att det passar lika bra nu? Vi får se.

Jag får trots allt fantisera lite och låtsas att det är smäktande varmt ute och smaka av den här spjuvern som Omnipollo har bryggt fram ihop med engelska Buxton Brewery. Omnipollo är som bekant en svensk spökbryggare som far runt som en illbatting överallt och brygger ihop allt han hittar på vägen. Det var bara en tidsfråga innan han skulle ge sig på den här stilen som jag upplever dyker upp lite var stans för tillfället.

Man skulle kunna kalla Omnipollo för hipsters om man ville, jag sträcker mig dock längre och kallar dom för trendsättare istället. Finns det en stil att brygga, japps då är dom där och pillrar. Kan man dessutom slänga i något spännande, då gör man det medans man ändå håller på. Här har man valt olika sorters grapefrukt och lime.

Berliner Weisse smakar nämligen inte direkt som en ”öl” i klassisk bemärkelse. Det bryggs som en öl, med dess beståndsdelar, men smaken är ganska långt ifrån klassisk öl. Man skulle kunna kalla det för ”cider för pilsnergubbar” om man var på det humöret, och med ”gubbe” i detta fall räknar jag även in alla tjejer som beter sig som en pilsnergubbar. Det är nämligen inte könsbestämt i mitt fall, ”pilsnergubbe” är en livsstil, ungefär som ”fjortis”. Nu har Omnipollo/Buxton valt att kalla just denna för ”sur veteöl” på etiketten, men kalla den vad du vill så smakar jag så länge.

Färgen är blekt gul och ser ut som utspädd veteöl alternativt grumligt vitt vin.

Lukten här går inte att undvika, det luktar surt som bara den, alltså ”frukt-sur” inte ”disktrase-sur”. Citrus, lime och skarp grapefrukt slåss om att komma först upp ur glaset och peta dig i ögat. Under allt det sura ligger en lite dammig höbal och ett kryddmått med jäst och bubblar.

Smaken drar åt ordentligt i smaklökarna. Redan när jag luktade så började smaklökarna jobba på högvarv, men här stänger dom till snabbare än du kan säga ”surkål” och startar ett skyttegravskrig á la Västfronten mot den sura invasionen. För det är surt. Strax bryter en lätt vete-ton igenom och det lugnar ner sig något. Vete-tonen drar med sig den lätt dammigt, torra karaktären som jag inte gillar egentligen, men till den sura öppningen behövs den nästan som kontrast.

Det här är en ganska trevlig och intressant öl, och framför allt så är det en sommar-öl. Den kan även passa bra till en person som är en notorisk motståndare till öl. Bjud på lite sånt här i ett vinglas som fördrink på nästa fest så får du se vad som händer. Den är dock något för obalanserad för att bli en riktigt kioskvältare. Men spring iväg till Systembolaget och köp ett par flaskor innan det är för sent, för det här är en tillfällig besökare och den finns kvar lite här och var. Oavsett så är det en uppfriskande dryck.

Den får 6 gängspöade smaklökar av 10.

Jag lutar mig tillbaka och drar på en låt. Vet du vad den ena fallfrukten sa till den andre när de låg där på marken? -”Slowly we rot”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.