Rebellängeln Tipsar: BEYOND TWILIGHT ”The Devil’s Hall Of Fame”

När en sångare som Jørn Lande ställer sig vid mikrofonen så brukar alstren oftast vara ganska rättframma. Hans klassiska röst och arvet i mer eller mindre rakt nedstigande led från sångare som Ronnie James Dio och David Coverdale så är det kanske inte så konstigt, musiken talar oftast direkt till hjärtat utan speciellt mycket konstigheter eller krumbukter, även om det finns undantag.

Detta är absolut ett sådant – och det är dessutom ett tips som faktiskt var tänkt för publicering redan i våras när IN SOLITUDE lite oväntat valde att kasta in handduken och tvingade eder Rebellängeln till att kasta om publiceringsschemat.
BEYOND TWILIGHT ”The Devil’s Hall Of Fame” är ett konceptalbum som behandlar en närapå ”Matrix”-liknande koncept där en hacker vars hjärna kidnappas av ett dystopiskt och cyniskt samhälle, och norrmannens enda samarbete med den danska gruppen. Detta är progressivt, mångfacetterat och dynamiskt, och liknar väldigt lite av just Jørns normala insatser.

Progressiva element blandas med jazz, metal och en överlag väldigt episk känsla. Undertecknad hade chansen att prata lite med Jørn om musik överlag, och då nämnde han att i samband med just den här skivan hade bandet chansen att göra något som nästan inte går i dagens musikindustri – att låsa in sig en längre tid och arbeta mot perfektion.
Det märks, för den här skivan har faktiskt inga svaga punkter.
Visst kan man peka ut en del låtar som roligare än andra (jag är personligen förtjust i såväl Hellfire som Shadowland och framförallt kanske låten Crying), men det blir lite fel att gå tillväga så. Detta är nämligen en skiva, en sådan där som man bör spela från start till mål.
Skapelsen kräver faktiskt lite av den fokus och tid av lyssnaren som bandet gav den när den skapades, men det är det väl värt.

Bandet består förutom Jørn av Finn Zierler (keyboard, och den som står som huvudsaklig kompositör av musiken), Anders Ericson Kragh (gitarr), Anders Devillian Lindgren (bas) och Tomas Fredén (trummor), och över totalt 8 låtar vecklar man ut den här historien. JørnLande gör dessutom en av sina absolut bästa insatser någonsin, och som du förstår är slutresultatet fascinerande. Och bra.
Plattan kom 2001, och trots att den här skivan har bra cred och rykte inom recensentkretsar och hardcore-fans så tycks det mig som om den liksom glidit förbi den stora massan.

Kanske har det med kraven den ställer på lyssnaren att göra (du måste verkligen lyssna, det räcker inte med att bara låna den ett öra), eller så är det helt enkelt bristande distribution och marknadsföring som ligger bakom. Skivbolaget Massacre Records är ett sånt bolag som jag själv tar ganska lätt på och oftast anser prångla ut releaser at tveksam kvalitet, så det är inte otänkbart.
Det måste ändras.
Detta är så bra och djupt att det verkligen förtjänar att slå.
Gillar du progressiv, episk och otroligt väl framförd musik så ska du genast fördjupa dig i den här plattan. Med ”The Devil’s Hall Of Fame” har nämligen BEYOND TWILIGHT lyckats träffa nästan löjligt rätt!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.