Tipset startar den här gången med en lite lustig anekdot om själva den fysiska versionen av skivan vi ska kolla närmare på; ”Scream Of Death” med polska DRAGON. Plattan är utgiven -91, och är bandets tredje giv efter ”Horde Of Gog” och ”Fallen Angel”, och för eder Rebellängel är den förknippad med just det fysiska exemplaret. När det begav sig köpte jag nämligen den här på postorder. Det var ju så man gjorde back in the days, precis som dagens e-handel fast man hade ju ingen dator. Istället fanns antingen den där Svenska Skivbörsen eller vad det hette som gjorde reklam på baksidan av serietidningar, eller Ginza med sin katalog. Den här är köpt på Ginza, och där var det så att om man kom upp över en viss summa så var det fraktfritt. På den tiden släpptes det knappt tillräckligt med ny musik för att man själv skulle kunna komma upp i den summan, och därför gick man ihop. Om ett visst band släppte nytt så fick kompisarna ställa upp och köpa något också så att man gemensam fick gratis frakt och en samlad större skivsamling. (Givetvis var det så att man hade ”sina” band, NIcke hade liksom tjing på allt med AC/DC och RUNNING WILD, Lundström ägde BLACK SABBATH och så vidare).
Det där fick ju till effekt att man ibland köpte en del skivor på ren chans. Eller att man fick offra sig för att hitta den där sista tjugolappen. Och DRAGON är ett sånt köp för undertecknads del. Jag hade aldrig hört dem eller ens sett omslaget när jag fick hem den.
Man kan säga att det blev lite av en överraskning, för förutom det fina omslaget där några zombiemutanter (!) har ryckt armen av sin fånge och väl ska till att äta upp denne så ser innerkonvolutet ut så här:
Precis. Knappast speciellt ”WHITESNAKE-hårigt” och tillrättalagt, eller hur? Nåväl, det var ju rätt coolt så jag spelade den här dödsplattan. Ganska teknisk är den, och låtar som Mutant, Memory, Altars Of Doom, Prisoners, Gallery Of Void klingar inte så lite av exempelvis giganterna DEATH – men man får ha respekt för att detta var ganska tidigt. Dessutom står de sig förvånansvärt bra än idag. Ljudbilden är förstås daterad om man lyssnar på originalet, men i o m att skivna finns på Spotify så har man ju knappt det problemet heller, och ”Scream Of Death” är en liten undangömd pärla. Med tanke på hur starkt Polen är som musikland numera (BEHEMOTH, VADER, DECAPITATED, MGLA…) så är gamla DRAGON verkligen att komma ihåg.
Bandet har som du ser på bilden tagit namn som ”Demon” och ”Bomber”, men uppställningen i dess helhet hittar man förstås enkelt i dessa internet-dagar. Adrian ”Fred” Frelich på sång, Jarek ”gronoss” Gronowski på gitarr, Grzegorz ”Demon” Mroczek på bas och Krystian ”Bomber” Bytom på trummor… men där och då, i mitt rum i början på nittiotalet visste man ju inte det. Jag hade vinylen, och såg bara de uppkäftiga slynglarna som röjde så på platta.
Långt senare, i modern tid efter att jag startar Metalbloggen och skaffat barn hittade jag den här skivan på vinden. LP’n, alltså. Men då hade jag packat ihop min vinylsvarv, så jag gav bort den. Till Stones på Tune Of The Day. Fint så.
Men ni vet vad man säger?
What goes around comes around.
Så när kompisen Magnus lessnat på alla sina CD’s och skulle ge bort dem till mig så kom DRAGON åter till pappa, så att säga. Lite skamfilad, lite sliten, men samma äckliga omslag. Samma tekniska och underskattade innehåll.
”Scream Of Death”. Lyssna!
Grym platta och stort tack för Vinylen, den får sig en tur lite då och då. Men nu var det tag sedan, kanske dags att lufta den lite igen 🙂