Rebellängeln Tipsar: PHANTOM ”Dead Or Alive”

Den här skivan har ett knippe år på nacken, men som bekant blir inte kvalitet gammalt eller utdaterat – det visar sig snarast bara starkare med tiden. Tipset är denna gång en platta för dig som gillar JUDAS PRIEST och Rob Halford, inte för att han sjunger utan för att det är vad som serveras när PHANTOM bjuder upp till dans på ”Dead Or Alive”, en pärla från 1987. Det är New York-bandets debut, och eftersom man nu gör nya försök (singeln The Violence Of Twillight har utgivningsår 2016, det är så pinfärskt det bara kan bli) så är det lämpligt att lyfta upp plattan så du inte missar den.
I ursprunget var det 8 spår, min version är en återutgåva från 2008 med extraspåret No Evil On My Mind som avslut. Starten är dock samma, en intoning av en helikopter som sen sparkar igång Dead Or Alive och som sätter tonen. Sångaren Falcon Eddie låpter som en något nedtonad Rob Halford (inte lika kastrala skrik, men löjligt lika i sitt uttryck) och är kanske det mest särpräglade med bandet – resten av gänget smiskar heavy metal-stjärt efter bästa förmåga. Ljudbilden är måhända en aning mjugg och daterad, men visst hör man att Neil C.J Santell kan lira riff på gitarren och att Michael Candia (bas) och Chris Romanelli (trummor) har ett bra samspel.
Över låtar som tunga Punish The Sinners (kanske skivans bästa spår), ösiga Under The Gun och Black Widow eller episkt klingande halvballaden Take Me Down Slow så gör man processen kort med lyssnaren.
Bra låtar?
Snyggt levererade?
Med en känsla av att det nästan är JUDAS PRIEST men ändå inte riktigt?
Jajamen, check på alltihop!

Skivan är försvinnande kort – originalet klockar in på styva 31 minuter – och det är liksom inget tramsande som gäller.
Hårdrock från 80-talet, med en klassisk A- och B-sida för att det var så LP-formatet var. Med tydliga referenser från förebilderna, men ändå med något som gör det hela eget. Totalt blev det tre fullängdare (förutom den här även ”Phantom” från -91 och ”Cyberchrist” från -93), och jag har i ärlighetens namn inte hört dem mer än ytligt. Det är bara den här debuten som återfinns i min skivhylla i alla fall.
Det ska bli intressant att se om PHANTOM kan få en liten revival i samband med att man försöker igen, känslan är att man har så pass bra låtmaterial att det kan bära hän till en del nostalgispelningar…men att namnet PHANTOM är för okänt och svagt för att det verkligen ska lyfta mot oanade höjder.
Hur det nu blir med den saken så är ”Dead Or Alive” en riktigt bra skiva, som dessutom just nu är riktigt aktuell för att vara en gammal hederlig 80-talare!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.