Rebellängeln Tipsar: THE LIVING FIELDS ”Running Out Of Daylight”

Det händer ju inte varenda dag att Rebelängeln saknar vettiga ord eller referenser för att beskriva musik, men idag är en sådan dag.
Det är nämligen nästan omöjligt att hitta rätt referenser för att beskriva hur ”Running Out Of Daylight” med Chicagobandet THE LIVING FIELDS egentligen låter. Det måste liksom höras med egna öron – så missa inte lyssningen som ligger längre ner. 
Med det sagt så är ju detta en form av blogg som bygger på ord och text, så någon form av orerande ska du få i alla fall i väntan på att du kan lyssna på alstret. Det här är en platta som kom på tips från en av de mest trogna läsarna, Diamond, och som har en musiksmak som ofta sammanfaller med undertecknads. Minns jag inte fel beskrev han skivan med ord som ”progressiv doom”, samtidigt som han sa att det är svårbeskrivligt…men bra.
Han hade otroligt rätt.
Det här är nämligen väldigt bra, och det är förstås grunden till att det är ett Tips.
Det är bandets andra fullängdare, skivan kom 2011 och är utgiven av klassiska Candlelight Redords. 8 spår om man räknar med Intermissione, där samtliga är ganska långa och sammanvävda så att det känns ungefär som att lyssna på en film. Inte sällan är det långa låtar – avslutande titelspåret är dryga 16 minuter smått fantastisk musik – som blandar stråkar med growl och rensång. Episkt. alltså, och jag tänker att om du gillar ett band som NOVEMBER’S DOOM (vem gör inte det, förra given ”Bled White” var ju helt fantastisk, liksom exempelvis tidigare höjdpunkten ”The Pale Haunt Departure”!) så faller detta dig på läppen.
Skivan startar med Remnant, som mest ger ett smakprov på hur stråkarna får stå rätt långt fram, innan man får Perseverance och starka From Misery To Blood-drenched Fields. Allra  bäst och enklast att förälska sig i är Glacial Movements som sitter redan vid första lyssningen. Övrigt material kan behöva fler varv, men ska du bara testa en låt så är det min absoluta rekommendation.
THE LIVING FIELDS är i sig en kvartett (Jason Muxlow på gitarr och bas, Jonathan Higgs på sång, Chad Walls på trummor och Samu Rahn på gitarr), men man har tagit in en mängd folk för att kunna förverkliga sin vision om hur ”Running Out Of Daylight” ska låta. Chuck Bontrager spelar fiol, Joy Walsh är dne kvinnliga rösten som förekommer ibland, Petar Kecenovici hanterar cello för att nämna ett par av de som bidrar.
Totalt är resultatet riktigt riktigt bra, och det är bara att ta av den osynliga hatten och göra en djup bugning till tack till Diamond. Den här skivan hade jag aldrig hittat annars, det är jag övertygad om.
Och bra skivor som växer med varje lyssning är lika fantastiska att tillgodogöra sig varje gång, oavsett om de är knepiga att i ord beskriva hur de låter.
Varsågod och lyssna, du med.
THE LIVING FIELDS ”Running Out Of Daylight” är ett riktigt bra och lite hemligt Tips från Diamond och Rebellängeln till er alla!

2 reaktioner på ”Rebellängeln Tipsar: THE LIVING FIELDS ”Running Out Of Daylight””

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.