Recension: BLACK TEMPLE ”It All Ends”

Helsingborgs nästa musikexport kan mycket väl vara BLACK TEMPLE. Denna trio har den senaste tiden dragit till sig en del uppmärksamhet i media samt som förband till THE SWORD och IN FLAMES, samtidigt som debutskivan ”It All Ends” kommer ut på just Flames-sångarens Anders Fridéns skivbolag Razzia (tillsammans med Century Media). Eller, vänta nu – debutskivan? Det är verkligen en sanning med modifikation. BLACK TEMPLE är nämligen inte ett nytt band – bara ett nytt namn. Det här är samma gäng som tidigare kallade sig ODYSSEY, vars riktiga debut heter ”Abysmal Despair” och som släpptes på Transubstans Records år 2012 – en skiva som ligger i min hög med skivor som ska få medverka i ”Rebellängeln Tipsar” (jodå, det finns en sån hög… förstår förstås att den vill du bra gärna tjuvkika på, men det är en hemlighet…). Namnbytet är förstås smart, ett namn som ODYSSEY må vara fräsigt – och lika unikt som en svart band-tischa på en hårdrocksspelning… dvs inte alls. BLACK TEMPLE sticker ut på ett bättre sätt och gör bandets ”Googlebart” (även om det fortfarande är allt annat än unikt som bandnamn). Dessutom ska det sägas med en gång: det är ett rätt passande namn till den musik som framförs.

Det är mörkt, ganska skitigt, och med en inre kraft som nästan känns som en religiös övertygelse.

sin Facebooksida kallar bandet det för ”noce hard rock”, och det kanske stämmer rätt bra. Jag tycker det finns ett drag av sludge i deras rock, och det gör kompositionerna intressanta. Det gör att spår som inledande Unlikely Event eller singeln Oncoming Fire fungerar väldigt bra när de kombinerar en svärta och tungt malande i versen med en relativt lätt och smittande refränger. Och det gäller för hela skivan, det är överhuvudtaget en kontrastrik historia. Det känns att bandet har utvecklat sig sedan ODYSSEY-debuten när det gäller låtskrivarförmågan, och att man börjar hitta sina former och sitt eget språk. Dessutom är ljudbilden väldigt passande, speciellt passar det gott att spela ”It All Ends” i hörlurar så att man kommer nära nära alla riff.

BLACK TEMPLE är en trio, och jag har inte sett dem live – än. Det gör mig nyfiken på hur Jonas (bas, sång), Jesper (trummor) och Witold (gitarr) klarar av att återskapa tyngden live, om de mäktar med att översätta den producerade musiken till ett livesammanhang. Jag utgår från det, eftersom musiken till största delen bygger på din egna inre resa, att följa den resonans som BLACK TEMPLE slår an med sin lite skitiga sludgerock vidare in i dig. Skulle man inte klara det så vore snart recensionerna tråkiga, och så verkar inte vara fallet.

”It All Ends” har fin timing i sin release eftersom den kommer ut precis när vi i det kalla Sverige går mot mörkare tider – och det här kunde ha varit specialtskrivet soundtrack för det. Skivan är jämn och det är knappt att man kan nämna något spår som starkare än annat, och de nio låtarna passerar snarast lite för fort förbi. För tillfället är det nog ändå inledande Unlikely Event som är min favorit, den ger känslan av att stå vid kanten på en avgrund och balansera innan man kastar sig. Eller att befinna sig vid det första höga krönet på en berg-och-dalbana. Jag gillar känslan.

Betygstrean har kraftig mersmak, och det finns all anledning att följa BLACK TEMPLE framöver. De visar fin formkurva!

BLACK TEMPLE ”It All Ends” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.