Recension: GRAND MAGUS ”Wolf God”

Det kan tyckas som en föga tacksam uppgift måhända, att tidsmässigt vara den recensionen som följer direkt efter Rebellängelns ograverade hyllning till NUMEROREAN och deras ”Adore” – men det finns nog inget band i hela världen som är bättre lämpade att hantera det än svenska GRAND MAGUS. De skiter ju högaktningsfullt i en sån sak och gör sin sak fullt ut, sen får det bära eller brista. Oftast bär det såklart, och nya ”Wolf God” är inget undantag. Ut på scen kliver de, Stockholmstrion som blivit en ångvält med tiden, och hamrar ut heavy metal som kommer från hjärtat och tilltalar skrevet. Egentligen ska man lyssna länge och väl på en GRAND MAGUS-skiva innan man uttalar sig, för låtarna har en förmåga att växla över tid på ett alldeles speciellt sätt. De spår som känns starka vid första genomlyssningen kanske står sig, men de kan också lika väl få se sig omsprungna av andra låtar. Sådana som var mer anonyma vid första varvet men som vinner i längden. Därför ska du kommentarerna och tankarna om de olika låtarna här med en liten nypa salt så länge.

Första singeln som släpptes var titelspåret, och det är ett bra exempel på det där fenomenet som just beskrevs. Helt ärligt så var jag genuint orolig efter att ha hört enbart den låten en enda gång, för den tilltalade mig inte ett dugg. Skulle den vara sympomatisk för skivan? Aj. Och precis som beskrivits så är det en låt som över tiden kommit att växa på mig. Den är ju för tusan alldeles utmärkt som tung slugger och öppningsspår på plattan (inledande introt Gold And Glory inte räknat)! Andra singeln Brother Of The Storm är en vansinnigt läcker heavy metal-dänga som är lika stark första som tionde gången du hör den. Och så ligger de där på rad. A Hall Clad In Gold. Dawn Of Fire. To Live And Die In Solitude. Spear Thrower. Glory To The Brave. He Sent The All To Hel. Avslutande Untamed med sin allsångsvänliga ”from the north”-loop, alldeles utmärkt för att avsluta vilken konsert som helst. En sån där som klingar vidare i huvudet länge länge efter att det egentligen tagit slut.

Jag är full av beundran. Till JB som står tryggt och sjunger och spelar utav helvete. Till Ludwig som driver hela skiten med sitt närmast perfekta heavy metal-trummande. Och Fox som ankrar allt på bas. Har man sett GRAND MAGUS live så vet man att de här tre är en enhet som välter vilket berg som helst, och de gör de på sitt eget sätt. Med kompromisslös heavy metal. Flytta på er eller digga med.

GRAND MAGUS ”Wolf God” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.