NOVEMBERS DOOM har varit aktiva en smärre evighet nu, och hunnit så långt att ”Hamartia” är deras tionde fullängdaren sedan starten -95. Länge räknades nog ”The Pale Haunt Departure” som höjdpunkten i karriären, men så smällde man till med ”Bled White” förra skivan, en skiva som helt golvade undertecknad. Välförtjänt plats högt på Årsbästalistan 2014 och en skiva jag ofta återkommer till – och för övrigt en av de mest lästa & kommenterade recensionerna som finns här på Heavye Metale.
Det är alltså inte utan höga förväntningar man sätter i sig ”Hamartia”, och det ska kanske sägas med en gång: den är snäppet svagare än ”Bled White” och ”The Pale Haunt Departure”. Paul Kuhr sjunger fortfarande rasande bra oavsett om vi snackar growl eller känslosam doom-sång, herrar Larry Roberts & Vito Marchese levererar blytunga riff och Mike Feldman (trummor) samt Garry Naples (bas) är fundamentet som hela kolossen NOVEMBERS DOOM står på. Dessutom besitter man konsten att skriva riktigt bra låtar, så att det denna gång är snäppet svagare (eller kanske rätt ord är mindre hänförande och magiskt?) än karriärens höjdpunkter betyder inte att det är en dålig skiva. Tvärtom – ”Hamartia” är riktigt bra som skiva betraktad. Allra bäst gillar jag när bandet drar ner lite på tempot eller ”dödskrossandet” för att spela på känslor, även om jag gillar kontrasterna och förstår att båda delarna behövs. Ghost, Ever After, Zephyr och Waves In The Red Cloth är de spår som hela tiden lockar och drar en tillbaka till ”Hamartia”. Det finns inte heller svaga spår på plattan, och det är ju ett kännetecken på en solid skiva.
I korthet kan kanske sammanfatta ”Hamartia” lite som omslaget: fulsnyggt. Alltså, det är inget fel i det men bandet har haft snyggare. NOVEMBERS DOOM anno 2017 är fortsatt relevanta och på tårna, men över tid har de förstås samma utmaning som alla andra band som varit igång ett tag och får sina nya releaser jämförda med tidigare storverk (..handen på hjärtat, hur länge sedan var det du valde en nya platta med ex SLAYER till förmån över någon av klassikerna?). Resultatet? ”Hamartia” är en toppenskiva och en given betygsfyra som du behöver och kommer att spela en hel del detta år, men som kanske ändå riskerar att tyna bort över tid.
NOVEMBERS DOOM kanske är lite för bra för sitt eget bästa?
NOVEMBERS DOOM ”Hamartia” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!