Recension: TRIBULATION ”Down Below”

”Down Below” är svenska TRIBULATIONs fjärde album, och resan som startade med en ganska klassisk dödsmetall (”The Horror, 2009) går för närvarande genom ett helt eget musikaliskt landskap där man blandar black metal, döds, progg, folkmusik och klassisk rock’n’roll till något alldeles eget. Föregångaren ”The Children Of The Night” tronade allra överst på Rebellängelns Årsbästalista för 2015 likaväl som lysande kritik och succéartade turnéer under påföljande år. Alla tecken har pekat mot vidare utveckling och ett steg upp för bandet till nästa nivå rent kommersiellt, och det är med spänd förväntan och högt ställda förväntningar som fansen har inväntat det här släppet. Flipp eller flopp? Fortsatt klättring uppåt eller hack i stegen?

Svaret är ett rungande ”flipp” av en magnitud som det var länge sen undertecknad hörde. Efter ett ynka varv med ”Down Below” så spritter det redan i kroppen av glädje över den här fantastiska skivan, och inte minskar det med tiden heller – snarare än tvärtom. För egen del började jag sprida hjärtan och kärleksbetygelser i allehanda chatt-verktyg redan efter första dygnet och 5-6 varv på raken, och sen skivan kom är det allt som spelats fram till nu. Eder Rebellängel har faktiskt umgåtts med tankar om att fejka sjukdom för att stanna hemma och lyssna på den här plattan en hel dag i streck!

10 låtar får man, otroligt solitt förpackat i en snygg och påkostad förpackning. Lyriken, bildspråket, musiken går hand i hand och det svåraste av allt är antagligen att peka ut de starka spåren. Är det inledande The Lament? Nightbound? Singeln Lady Death? Fantastiska Cries From The Underworld, svepande Lacrimosa eller Subterranea? Avslutande och beroendeframkallande sviten med The World, Here Be Dragons och finurligt betitlade Come, Become, To Be? Det går faktiskt inte. Det senast spelade spåret är alltid favoriten, och det säger en del. Att välja en favorit är som att välja ett av sina barn framför andra – det går inte. Även om de är olika så är de alla lika bra.

Att bandets starka fronttrio Adam Zaars (gitarr), Johannes Andersson (bas och sång) och Jonathan Hultén (gitarr) har hängt ihop sedan starten och format TRIBULATION ekar genom hela skapelsen, såväl i image och illustrationer som hur man skriver låtar och framför dem. På detta det fjärde albumet är man i stort sett oklanderlig och så väl mognade att man som lyssnare får en närmast perfekt upplevelse – till råga på allt så är dessutom ljudbilden perfekt avvägd. Tack, TRIBULATION, för den här skivan. Hur Aftonbladet kan nöja sig med att dela ut bara fyra i betyg övergår egentligen mitt förstånd.

Det är bara precis i början av musikåret 2018, men man måste ställa sig frågan: hur i helsicke ska något kunna slå det här?

TRIBULATION ”Down Below” – 5. Absolut nödvändigt!

4 reaktioner på ”Recension: TRIBULATION ”Down Below””

  1. Bra platta men som jag tycker saknar lite variation. Klart bättre än föregångaren men min absoluta favorit The Formulas of Death rår dom (som väntat) inte på.

Lämna ett svar till Stones Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *