Wildcards från 2015

I mitt förra inlägg så listade jag rent statistiskt vad jag har rangordnat högst under året.
Lite sådär naket och sterilt. Men, det finns faktiskt en hel hoper med öl som under året gjort intryck på mig av någon anledning. Borde inte dom då vara med i topp på listorna kan man tycka? Mjo, kanske? Kanske inte?

Statistik kan faktiskt ljuga lite granna, beroende på hur man ser på det? Är en 10-poängs IPA lika god som en 10-poängs Lambic? Eller en 10-poängs Berliner Weisse? Det är inte säkert att det är så vågar jag hävda.

Översätt det till mat, musik eller varför inte utseende?

Musik te.x. : Vilket album är världen bästa hårdrocksalbum? Enligt tidningen Rolling Stone’s omröstning 2003 så är det Led Zeppelin’s – ”IV”. ”Jasså?”, säger du. -”Jag tycker minsann att det är Black Sabbath – ”Paranoid”. -”Nej, det bör ju vara Deep Purple’s ”Machine Head?”, säger en tredje.

Sanningen är ju att alla albumen är klockrena album, men vid ett visst givet tillfälle så är ju trots allt marginalerna jättesmå. Och frågar du mig så är ingen av de plattorna den bästa, men om du är på ett visst humör så kan du nog tycka att 3:an, plattan ”Paranoid” av Black Sabbath är bättre än 1:an ”IV” av Led Zeppelin?

Därför kommer jag här droppa ett par öl som släpptes under 2015 och som gjorde någon form av intryck på mig, även om jag kanske inte har med den på min ”statistiska” topp 10. Någon av de här namedroppar jag garanterat när någon frågar mig ”Vilken är bästa ölen i år?”.

Utan direkt rangordning:

TempelPerdition

1. Tempel Brygghus – Perdition.
Den här lille gynnaren vände upp och ner på mig totalt. Av flera orsaker… Dels så är/var jag fortfarande i en fas där jag kan närma mig en suröl med ett barns äckelblandade förtjusning. Ni vet, den känslan när man slickar på ett 9 volts batteri, eller när man tuggar på folie med amalgam-lagningar i tänderna. Man vet att det är lite olustigt, men man kan inte låta bli. Den här multidimensionella drycken ger dig en svärta från stout, men med en syrlig fräschör av sommar och nyplockade hallon. Lite som hallon-lakrits. Det funkar perfekt. I mitt tycke en av de bästa ölen 2015.

VieilleVille

2. Birrificio del Ducato – Vieille Ville
Saison-bärs är inget jag springer benen av mig för. Jag har aldrig riktigt snöat in på det. Och traditionella saison’s hänger precis inte och dinglar i varje träd du går förbi, så även om man skulle vilja så är det inte helt lätt att hitta. Det kom dock en ögonöppnare i år lagom till 2:a Mars, och den kom från Italien dessutom – rätt in i fasta sortimentet. Den blev dock inte så långlivad där, den gjorde sin period på 6 månader och sen föll den ur. Lite synd tycker jag, då den är synnerligen trevlig. Nu finns den bara i beställningssortimentet och då dessutom med kollikrav på 24. Synd, för det är en riktigt god klassisk saison.

GarageProjectSauvinNoveau

3. Garage Project – Sauvin Noveau
De här grabbarna som huserar på Nya Zealand är lite halvt okända i Sverige, men tack vare CASK Sweden’s försorg så släpptes både Hapi Daze och Pernicious Weed tidigare i år, där den senare är en riktigt smällkaramell. Sen lite på sidan av så dök den här filuren upp. En pilsner-baserad gynnare, bryggd med druvjuice från Sauvignon Blanc – ni vet den där druvan som alla vinkännare gör på sig av lycka av när ett vin puttras ihop med den. Jag trodde inte alls att jag skulle bli så imponerad av den när jag läste om den, men jädrar i havet, det blev jag. En pangfin öl med en trevlig druvsötma och faktiskt lite vinkaraktär i bakgrunden, inte mycket, men tillräckligt.

BuxtonOedipusRingYour

4. Buxton Brewery – Oedipus – Rooie Dop – Ring Your Mother 1832 XXXX
Engelska Buxton, som förutom att dom varit inblandade i några av Omnipollo’s höjdare, även släpper några pangfina exemplar själva. Den här är dock en sambryggning med två Holländska bryggare, Rooie Dop och Oedipus. En ”Mild Ale” på otroliga 9,5% kan kännas lite larvigt? Men coolt. Ibland blir man golvad av bärs, och då menar jag smakmässigt inte fylle-golvad. Den här var en sån. Otroligt smakrik öl som gränsar mot nästan barley wine känsla, fast mer kola-söt och mjukare i smaken. Såklart så är den slut, då den var en one-shot bärs, men jag kan avslöja att den kommer igen, på min Instagram när jag recenserade den så gjorde bryggerierna upp om att brygga den igen, och jag fick förhandsinfo från svenska importören att den kommer som kolli-baserad privatimport. Jag kan dock rekommendera de som är intresserade att gå ihop ett gäng och dela på en låda, det här är ingen grill-bärs du klämmer ett par av på en kväll.

ModernTimesCityoftheDead

5. Modern Times City of The Dead
Tack vare Galatea så har det här ganska så hypade bryggeriet dykt upp i Sverige. De har gått från klarhet till klarhet hemmastädes, så det var bara en tidsfråga innan de skulle göra entré i Svenska folkhemmet. Den här filuren var dock en av deras ”seasonals”, alltså en öl man brygger en viss period bara, för att sen göra en annan. Ett ganska bra sätt att prova på olika stilar och typer om man har trångt i bryggeriet. Går det bra så kan den ju dyka upp i fasta produktionen när man tagit tempen på publiken. Den här vet jag inte om den blev så populär, men jag gillade den skarpt. Bryggd med fatlagrade kaffebönor från Guatemala och i stilen ”Foreign Stout”, alltså inte så stark, men ändå inte så svag som en singel stout. Sjukt god, sjukt drickbar, och i bomber flaska. Vad finns det som talade emot den? Inget enligt mig, förutom att den är slut då?

PohjalaIPA3

6. Pohjala / Boneyard Baltic Notorious IPA3
Trippel-IPA, kan det vara något? Ja, varför inte? En bra trippel-IPA, eller TRIPA kanske (?), får inte slå över och bli en barley wine enligt mig. Den måste ha kvar IPA karaktären och stinget från humlen. Och Amerikanska Boneyard vet hur man gör. Jag har inte smakat originalet, då det här är den Europeiska varianten som är bryggd av Estniska Pohjala. Den här var också tänkt som en engångsföreteelse, men nu vet jag att Pohjala/Boneyard har gått med på att göra en batch till, speciellt till Sverige. Så var med nästa gång den dyker upp. En mycket kompetent granat i flaskform, som kan förgylla din tråkiga vardag när du lovat dig själv att bara ta en öl. Grym!

-”Va!! Har du bara en svensk öl med på bubbel-listan??”
Ja tyvärr, men jag har valt ut dom som jag tycker sticker ut från årets releaser. Men, ingen där ute har väl undgått min löjliga, ja nästan sjukliga fokusering på All In Brewing och Brewski? Men de har jag redan nämnt i recensioner och ”Sommarhits” så jag behöver inte tjata om dom. Allt de gör blir till guld, eller till Berliner Weisse i Brewski’s fall. Jag hoppas verkligen att de får tillfälle att köra ”Pen!s Colada” och framför allt ”Passionate Beating” på flaska till våren?

Och All In Brewing, med sin nyfunna bryggplats hos West Coast Bryggeri, är jag övertygad om att de kommer att bomba oss med riktigt fina bira framöver.

Men nu är jag inne och fluktar i framtiden. Det får vi kolla på i nästa inlägg som kommer i nästa vecka. Kanske som lite julledighetsläsning och läsa för barnen? För det är faktiskt Julafton imorgon. Det är en framtidsspaning som är mer än sann, det lovar jag.

Vi avslutar med en annan pangraket som kom 2015. Det här svänger snäppet hårdare än Justin Bieber som också släppte en platta i år. Justin Bieber är för övrigt musikvärldens svar på Budweiser, söt, blek, aningen smaklös och utan substans. Om det var min dotter så skulle jag ta min hand ifrån henne.

1 reaktion på ”Wildcards från 2015”

  1. Bra tips. Avancerade för en sån som mig, men det blir att kolla in. Pangplatta du spelar också.
    Kommer den finnas med på min kommande Årsbästalista?
    Garanterat!!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *