Du vet ju uttrycket ”one-hit wonder”?
Vete fanken varför, men jag plockade lite i skivhyllan häromdagen med just det i skallen. Och tog ut i alla fall tre stycken skivor som för mig verkligen blev så. Det är sån a där ”enlåtsskivor”, alltså där det är en enda låt som är hela anledningen till att det blev en skiva över huvudtaget. I många fall kan det ju ta slut där, i DAN REED NETWORKS fall är det förstås inte så, där snackar vi en hel karriär, och det är väl mest min egen personliga känsla som är ”enlåtsskiva”. Frågan är dock – minns någon av dessa alls?
”The Heat” är ju egentligen inte en dålig skiva alls, DAN REED NETWORK är kanske inte riktigt det band jag sliter fram oftast, men man levererar. Däremot var det så att jag en gång i tiden köpte skivan enbart på grund av inledande Baby Now I. Det finns andra låtar på den här skivan som jag gillade (Blame It On The Moon, The Salt Of Joy, titelspåret, Let It Go..), men skivan kom -91 och då var jag väldigt kategorisk. Egentligen är det kanske konstigast att jag köpte skivan alls då det inte är hårdrock, men det är en annan historia. Jag kan inte minnas att jag spelade den speciellt mycket, och när det var så stannade det rätt ofta efter just första spåret.
En bra skiva som lite oförtjänt hamnar här.
Det kan man inte säga om STILTSKIN. ”The Mind’s Eye” har en realapp på sig som du ser, och det kan man ju förstå. Tror nog det var en jeansreklam (Levi’s) som drev fram den här skivan om jag inte minns fel, det var väl låten Inside som blev en brottarhit. Skottarnas platta kom 1994, och efter det försvann de helt ur min radar. Det står på Wikipedia att de släppte två skivor på 2000-talet (-06 och -11) men det har i alla fall gått mig helt förbi. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag var tvungen att prova lyssna på detta igen – jag har den inte rippad, den står bara som fysiskt exemplar i hyllan – och den är verkligen inte bra. Mest rubbish, faktiskt, och naturligtvis var det Inside som gjorde att jag köpte låten. Så här i efterhand undrar jag varför. Den är inte heller bra.
WHALE ångrar jag inte att jag köpte alls. Den är lite kul att äga så här många år efteråt, men eftersom det var låten Hobo Humpin’ Slobo Babe som var deras hit och gjorde att jag köpte plattan så måste jag ifrågasätta min egen smak. Det är inte en bra låt. Hela projektet är ju rätt skruvat överlag – jag menar, stoppa in bland annat Henrik Schyffert och Cia Berg tillsammans med blivande författaren (och DOCENTERNA-spelande) till fantastiska ”Blod Eld Död” Jon Jefferson Klingberg som samarbetar med Tricky för att skriva låtar – men just den låten är ju närapå den sämsta på plattan. Nåväl, det är ändå ett kultprojekt tycker jag, och den är kul att äga. Även om jag inte lyssnar på den speciellt ofta.
Eller, aldrig, för att vara exakt.
Äh, det där med one-hit wonder kanske inte kan appliceras på de här skivorna egentligen, men det var en kul kväll att peta runt i skivhyllan och plocka fram lite såna där skivor som köpts enbart på grundbas av en enda låt. Udda saker. Nostalgi för min del, men du har säkert egna såna skivor eller minnen. We’d love to hear them!