Black metal banjo?

Jag har aldrig varit i Kentucky, USA, men har ändå en rätt bestämd bild av hur det är där. Hillbillys utan pengar som samsas med stenrika typer som satsar sina pengar på galopphästar och att vinna ett prestigefullt Derby, typ. Fördomar, såklart, men till dem får man kanske lägga till kolgruvor. (Eller rester av kolgruvor, med tanke på hur många som antagligen lagt ner då konkurrensen med billigare och smartare kraftkällor väl mer eller mindre slagit ut kolindustrin?) I alla fall om man lyssnar till PANOPTICONs skiva ”Kentucky”, en alldeles lysande och salig röra av black metal och klassisk amerikana och som berättar historien om alla dessa kolgruvearbetare som slavat sig till döds till nytta för den som ägde gruvan.

Egentligen brukar jag inte gilla sådana här cross-over-historier, men det går inte att förneka det här. Det är hänförande, nästan förhäxande att lyssna på – man vill veta mer, vill höra nästa kapitel och sång.

PANOPTICON i sig är ett sånt där band som jag egentligen inte har speciellt mycket relation till. Hört en del, tyckt varit okej, men aldrig egentligen gått bananas över eller kollat in helhjärtat. 6 fullängdare har man i bagaget, och räknas förstås som en av de absolut tyngsta och största akterna inom den amerikanska black metal-scenen, men du vet… det görs så mycket musik att det är nästan löjligt, och just black metal kan kräva sin tid för att den ska sitta som sig bör. Och den tiden har jag inte gett PANOPTICON. Förrän nu då, och lustigt nog är det en remake av deras fjärde giv som får mig att krypa till korset. ”Kentucky”, släppt 2012 egentligen och alltså med bara fem år på nacken. Givetvis rekommenderas Metal Archives läsning om skivan i sig, men allra mest är det förstås lyssning som gäller. Gärna i lurar så att du hänger med, för det här är ju i stort sett ett konceptalbum där den ena svarta berättelsen efter den andra släpas ut i ljuset.

Detta är black metal med fiol.. munspel.. traditionella gitarrer, trummor och bas… och med banjo. Typ. Blandat med western-plick-plonk. Och det är på ren amerikanska: fuckin’ awesome!

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *