Coppersmith White IPA

Öl: White IPA
Stil: India Pale Ale
Styrka: 7,0%
Bryggeri: Coppersmith Brewery AB, Västerås, Sverige
Var: Systembolaget – Ordinarie sortimentet.

”White IPA – stolleprov!”

Ja, White IPA är en hybrid som har seglat upp som en ny het stil. Denna från Coppersmith har tagit sig in i standardsortimentet i hård konkurrens från flera olika bryggerier. Det är mycket Coppersmith just nu som dyker upp bland mina recensioner, men dom får skylla sig själva. Gör man bra öl så skall det hyllas, punkt slut.

Många höjde på ögonbrynet lite förstrött när de dök upp 2014 från ingenstans, men när jag språkades vid med de glada gentlemännen på ÖÖWF2014 så lyste det igenom ganska ordentligt varför. De lämnar inget åt slumpen och de är extremt noga med sina produkter och renlighet i bryggeriet o.s.v. Jag hoppas kunna besöka dom någon gång, då jag gärna skulle kika in och se hur de hanterar sin utrustning. Att de har koll råder det inget tvivel om, och jag tror även Systembolaget upptäckte det när de la ut sin begäran om en White IPA till sortimentet. Coppersmith snodde dealet mitt framför snoken på flera kombatanter.

Det är fler som gjort samma iaktagelse, Carlsberg har dragit in bryggeriet under sina vingar i satsningen ”House of Craft”. Tillsammans med Dugges Ale & Porterbryggeri så har de fått lägga in tre av sina sorter vardera i Carlsberg’s portfölj. Jag vet inte riktigt vad det går ut på, men som jag tolkar det så får dom tillgång till Carlsbergs distrubitionsnät och får lättare att komma ut på marknaden. Carlsberg verkar fatta? ”If you can’t beat them, join them” som de coola grabbarna i USA brukar säga. Bara dom ger fan i att peta i recepten och hur bryggeriet fungerar så får dom göra vad dom vill. Carlsberg alltså, inte Coppersmith, för dom skall bara fortsätta med sitt hantverk. Det fungerar.

Till skillnad från många andra så tycker jag det verkar vara en bra grej att mastodonterna försöker anpassa sig. De kommer aldrig att kunna göra lika schysst bärs som hantverksbryggerierna, men de får gärna försöka för mig. Och de är på god väg, mer om det en annan gång, nu snackar vi riktig bärs istället.

Tillbaka till White IPA. Stilen i sig är som sagt ganska ny, och den bygger på en 50/50 hybrid av Belgisk Wit och IPA. Man använder vetemalt och belgisk jäst, men brygger den som en IPA. Solklart. Först gillade jag inte stilen riktigt, men efter att ha provat ett gäng olika, så upptäckte jag att det går att göra riktigt reko prylar inom stilen. Denna t.ex. är riktigt bra och jag har sett fram emot att den skulle komma på standardsortimentet. När jag provade den på tapp på två olika festivaler så var den grym, framför allt doften var sjukt trevlig. Jag vill minnas att jag t.o.m. sa till bryggaren att dom skulle släppa den som after shave, och jag skulle ha på mig den varje dag. På flaska nu är så är den inte riktigt lika alert, men fortfarande mysig

Aromen är fruktig och trevlig. Den är som ett moln av vete, humle, citron och vårblomster. Som ni ser på bilden så är inte skummet att fika med, och det lägger sig som ett tätt lock över hela brygden. Det blir lite som en frisk fruktpaj med ett jästigt deglock. När du väl kommer igenom locket så belönas du med fruktkompott.

Smaken är lika uppfriskande först med en fräsch citrongräs och grapefruktsmak som surfar på en vetevåg rätt in i truten på dig. Bitterheten som kommer efter ett par sekunder är ganska bitig och kanske lite lite för skarp för att ölen skall knocka dig totalt, men jag gillar när det är uppkäftigt och jag tror att den skulle kanske vara lite för vek utan den.

Jag tror på ”first impressions last” och jag har som sagt testat den två gånger innan på två olika festivaler och båda gångerna så har jag kommit ihåg den som en riktigt god öl. Nu så här i hemmets lugna vrå så är den inte riktigt lika bra, men den är ändå en mycket god representant för stilen. Jag gissar att man kan digga denna även om man inte är superförtjust i stilen.

8 av 10 vita torn sätter motståndaren i Schack Matt med denna innanför västen.

Jag lutar mig tillbaka och drar på White Zombie och ”Thunderkiss ’65”.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.