Heavy Metale Wolf Pale Moon Ale

Öl: Wolf Pale Moon Ale
Stil: American Pale Ale
Styrka: 5,3%
Bryggeri: Heavy MetAle Brewery, Vallentuna, Sverige
Var: Systembolaget – Lokalt & Småskaligt

”Jag blir hellre jagad av vargar…”

… än jagad av Wolf.

Det hände en kväll i Mars. Bandet Wolf skulle testa in sin egna öl och bandet, bryggaren och jag (plus tillhörande bättre hälfter) satte oss ner i bryggeriet för att prova lite olika batcher. Det börjar nästan bli självklart att man skall ha sin egen bandöl nuförtiden, och som tur är så börjar det även bli självklart att den skall vara hantverksbryggd.

Det som började med makrobryggd lager och man kladdade på en etikett med bandnamnet, duger inte längre. Jag tänker på öl som Motörhead, Kiss, Ac/DC och några till. Ghost och Slayer har nyligen anlitat Nils Oscar till att brygga deras, Ghost är t.o.m. inne på sin andra sort. Behemoth anlitade Browar Perun, och dom är också inne på sin andra öl. Och det fortsätter.
Heavy Metale har innan gjort Crucified Barbara’s Red Ale och nu Wolf’s Pale Moon Ale.

Jag gillar att banden faktiskt bryr sig nu och lägger sig i, man styr hur ölet skall smaka eller åtminstone pekar ut en riktning åt var ölen skall landa. Någon eller några av bandmedlemmarna kan till och med vara insatta i hur man brygger. Jag gillar det. Det pekar på att bandet bryr sig och inte bara är ute efter att utöka sin merchandise. Ett öl kan passa in till bandets musik och bli en del av deras hantverk liksom musiken redan är.

Är man ett heavy metal band, som dessutom har rockat runt en del, spelar på sommarfestivaler och trånga varma lokaler så vill man ha något fräscht och lättdrucket. Den skall funka som törstsläckare och samtidigt vara något mer än bara en kvalmig burk med jäst och vatten.

Aromen är lite parfymig citrus. Det är Citra i den här och det gillar jag, det är en perfekt sommaröls-humle. I övrigt så luktar den lite späd ungvarg efter ett par veckor i en vargkula. Förbjuden att gå ut av mamma varg, så är den nu sugen på att skutta ut och röja runt i vårsolen.

Smaken är ett uppfriskande första bett av citrusolja. Ni vet, det är lite surt men samtidigt bittert. Det är lite för låg kolsyra för att ge den det där extra trycket. Ungefär som när man lirar en heavy metal låt på gura, men inte krämar på disten ordentligt och det blir lite för tamt. Den räddas dock av den skarpa Citra-karaktären och eftersmaken är ganska snabb och planar ut fort. Det kommer ett hugg av bitterhet och lite mineralaktig karaktär.

7 av 10 Wolf-fans kommer att dricka den här varje gång de är på konsert eller lyssnar på en Wolf-platta.

Jag lutar mig tillbaka och lyssnar på Wolf’s senaste platta… och korkar upp en Pale Moon Ale.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.