Rebellängeln Tipsar: MOTHER LOVE BONE ”S/t” eller ”Stardog Champion”

Vänner – vi har kommit till det sista Rebellängeln Tipsar innan sommaruppehållet, och vi ska avsluta vårsäsongen med en riktig klassiker som har rätt många år på nacken (oroa er inte, serien kommer tillbaka efter sommaren som vanligt, mot mitten eller slutet av augusti). Ibland landar ju tipset i okända pärlor, medan det andra gånger kan vara tal om att återuppliva skivor du nästan glömt, och det är väl snarare det som är fallet den här gången.

Jag hade i alla fall glömt bort den här plattan en herrans massa år. Jag hade bandet på kassett när det begav sig back in the days. MOTHER LOVE BONE’s  debut ”Apple” kom ju 1990, men sångaren Andrew Woods tragiska bortgång (heroin) omintetgjorde bandets fortsatta karriär. Det var poolare Per som påminde mig om dem – av någon outgrundlig anledning hade jag liksom glömt dem – och då jag köpte skivan så blev det den här. Den självbetitlade, eller den som kallas ”Stardog Champion”. En samlingsskiva.

Det är ovanligt för att inte säga unikt att en sådan hamnar so mtips, men jag tycker det kan vara passande som sista skiva innan sommarlovet, för baske mig om jag kan tänka mig ett bättre sällskap inför varma lata dagar?
Knappast.
Bandet består ju här av Stone Gossard Bruce Fairweather (gitarr), Jeff Ament (bas), nämnde Woods (sång) samt Greg Gilmore (trummor), och ironiskt nog kanske det var just MOTHER LOVE BONE’s undergång som möjliggjorde PEARL JAM där såväl Ament som Gossard fortsatte. Vi hade aldrig heller fått TEMPLE OF THE DOG om det inte var för hyllningen och sorgearbetet som följde av Woods frånfälle.
Märkligt egentligen, att så mycket gott kunde komma ur något tragiskt. Och att jag dessutom under så många år bara.. glömde det.
Tur att man kan åtgärda det då.

Här får man då, i sann samlingsskive-anda, så många låtar att det är nästan löjligt. 17 stycken för att vara exakt, där faktiskt alla för ovanlighetens skull är bra. Det säger en hel del om bandets kreativitet, de var bara verksamma i dryga två år och presterar så pass många, så pass bra, låtar.
Från småfunkiga Holy Roller eller svävande rockiga Stargazer till fina ballader som Gentle Groove eller dunderhits som Stardog Champion och This Is Shangrila leker sig bandet fram på ett smittande och kul sätt.
Man kan liksom inte lyssna på det här utan att få ett leende på läpparna, och eftersom vi nu snackar sommar och Heavy Metale så har jag svårt att tänka mig en bättre kombination än att slänga sig i utesoffan med en Dead Man’s Hop och bara njuta av livet.
Du kanske är klar med det förflutna, men det förflutna är inte klart med dig.
Speciellt inte när det förflutna är så ruggigt bra som MOTHER LOVE BONE är här.
Då får man ju dessutom vara ganska tacksam för att det förflutna kommer och knackar på axeln om man glömt bort det hela.

Du kanske haft koll på den här skivan hela tiden, och inte glömt den – eller så säger du precis som jag gjorde när jag blev påmind: just jäklar!

Sommarlovet är här. Det soundtrack Rebellängeln rekommenderar är njutning.

Det är MOTHER LOVE BONE!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.