King jä-la KONGH!

Nä, det här inlägget ska inte handla om King Kong, den där stora apan – det ska handla om svenska sludge-doom-kungarna KONGH. Tre skivor har det blivit, och även om de alla tre är bra så tycker jag att de liksom stegras och blir bättre och bättre med en form av crescendo i senaste (sista?) plattan ”Soul Creation”, den där man faktiskt har prytt omslaget med just… King Kong. Humor, såklart.

Första skivan ”Counting Heartbeats” är nog den jag har minst spelningar med. Det var den första jag hörde ändå, vill minnas att kompisen Per spelade första spåret Pushed Beyond i samband med en Hårdrockskväll, men det kan vara galet. Warped memory, så att säga. Ljudbilden och kanske lite crude, och det är en typisk debutskiva som trots att det är tydligt att det finns en vision om hur KONGH vill vara ändå har lite trevande i sig. Långa låtar, fulla av ilska. Jag spelar inte ”Counting Heartbeats” sådär vansinnigt ofta eftersom det är lättare att halka tillbaka på någon av de andra plattorna om jag är sugen på den här musiken, men det är lik förbaskat trevligt när det händer. Det här är en mörk skiva, minsann. Efterföljaren ”Shadows Of The Shapeless” är antagligen tvärtom den skiva som jag spelat mest, och den fick sin plats i solen en gång som Veckans Tips på Metalbloggen.

Den här skivan har ett par riktiga dunderspår, som Essence Asunder (en av de bästa låtarna det här bandet har gjort), fina instrumentala Tänk På Döden och det magnifika titelspåret. Här är bandet mer distinkt, mer formade. Låtarna är en aning mer skarpa i kanterna, så att säga.

I samband med den här skivan fick undertecknad för övrigt förmånen att göra en intervju med starke mannen David Johansson. Publicerad på WeRock ursprungligen, men utklippt och inlagd här för att vara säker på att allt sparas (den gamla WeRock-siten kan faktiskt försvinna vad det lider, vilket vore trist..)

Småländska KONGH gör musik som egentligen har alla odds emot sig. Med låtar på tio minuter eller mer, baserade på riff som kan spräcka skallar och en tyngd som kan förflytta berg, borde musiken vara svårtillgänglig och smal – om det inte vore för ett par enkla saker.
Svänget.
Ärligheten.
Kvalitén.
I en medievärld där allt snurrar fortare och blir mer lättillgängligt och enkelt att tugga i sig, har trion lyckats skapa något unikt som bjuder lyssnaren på en utmaning som det verkligen lönar sig att anta. Bakom den taggiga ytan döljer debuten ”Counting Heartbeats” och uppföljaren ”Shadows Of The Shapeless” musik att sjunka djupt i, och som växer fast i lyssnarens inre efter ett tag. Det är, kort och gott, musik med lång hållbarhet, något som tillsammans med bandets nötande på vägarna burit fram KONGH till massivt positiv kritik och ett mycket gott rykte bland fansen. Känslan är att detta kan vara nästa verkligt stora musikframgång, och att nästa skiva innebär ett steg upp i elitserien för gruppen.

Med den bakgrunden var WeRock nyfikna på var bandet befinner sig just nu, och hur arbetet fortskrider – och tog kontakt med David Johansson (sång, gitarr) för en intervju. Innan denna tar vid kommer dock nyheter från bandet som får stor påverkan på intervjun; basisten Oskar Rydén hoppar av KONGH, och lämnar David och trummisen Tomas Salonen som en tillfällig duo.

Hej David, hur är läget såhär dagarna efter att förändringen i bandets sättning blivit officiell?
-Läget är bra, tackar som frågar. Att Oskar slutade i bandet var inte alls oväntat, så för oss känns det bra att han hoppade av istället för att fortsätta under sämre förhållanden. Generellt känns det som lite av en nystart, ska bli spännande att få in någon ny i bandet och se hur det kan påverka kemin. Vi är peppade.

Meddelandet som gick ut på er MySpace antyder att ni är vänner med Oskar fortfarande, och att det absolut inte finns några hard feelings – samtidigt som ni söker en ny medlem som kan traktera basen. Kan, och vill, du utveckla lite om varför ni går skilda vägar – och om det påverkar era önskemål och tankar om ersättaren?
-Inga som helst hard feelings. Det handlar mer om att han inte längre är beredd att lägga ner all den tid och energi som det faktiskt krävs för att vara ett band som turnerar en massa, repar regelbundet och spelar in skivor, och samtidigt jobba 40 timmar i veckan på en fabrik. Då krävs det att man brinner för det man gör till 100%, men det gjorde han inte på samma sätt som mig och Tomas. Vi respekterar hans beslut helt och hållet.

I samma meddelande står att det är möjligt att boka er under kommande tid, men att ni sannolikt kommer att hålla en lägre profil ett tag för att sedan återkomma under 2011 med en mer tyngd och kraft. Finns det en känsla hos dig och Tomas att ni behöver smälta förändringen, eller ger det snarare en önskan och strävan om att visa att det kommer funka ändå?
-Smälta förändringen blir nog inget större problem. Anledningen till att vi ska ta det lugnt med spelningar ett tag är att vi behöver lägga all vår koncentration på att skriva en ny skiva. Vi har massvis med idéer som vi ser fram emot att smida samman till en 60 minuters helhet och släppa så fort som möjligt.

Tror du att vi lyssnare kommer att kunna spåra era känslor och bearbetningen av dem på nästa platta?
-Du menar specifikt efter Oskars avhopp? Nej, det är inget som har påverkat våra känslor speciellt drastiskt. Vi är som sagt mer peppade på att se vad en ny basist kan tillföra till kemin, så om något leder bara detta till något positivt. Jag kan tillägga att det alltid varit jag och Tomas som stått för 100% av låtsnickrandet, så detta är inget som påverkar den kreativa sidan negativt.

För tillfället spelar ni som duo – eller med ersättare till Oskar – under de spelningar som ska genomföras. Hur påverkar det er live?
-Ja, vi gjorde två spelningar i Danmark förra helgen med denna sättning. Avhoppet kom några dagar innan helgen så det stod mellan att ställa in eller köra som duo. Vi var lite nervösa innan den första spelningen. Tankarna var ju många.. skulle det låta tomt utan bas? Skulle det kännas märkligt att plötsligt bara vara två på scenen? Skulle man inte få samma avslappnade känsla som man är van vid att få när vi lirar live? Men det blev riktigt lyckat. Stämningen var på topp och jag pluggade in en extra gitarrförstärkare vilket gav mer tryck. Dock är ju målet att ha en stadig basist snart igen, detta är tillfälligt.

Okej, vi hoppas att ni hittar en riktigt bra ersättare både musikaliskt och personkemimässigt, samtidigt som vi önskar Oskar lycka till. Dags att lämna den där frågan om basisten och kolla lite annat! Jag, och många med mig vet jag, var fullständigt överkörda av den tyngd ni presterade på spelningen på Metal Town i Göteborg 2009. Trots god kritik avseende skivorna skulle jag nästan vilja kalla det för en genombrottsspelning… vad säger du om det?
-Metaltown var nog första riktigt stora svenska festivalen som vi fick lira på, men om jag vill kalla det ett genombrott vet jag inte. Vi spelar ju inte den typen av musik som kan framkalla ett ”genombrott” i den bemärkelsen att man får typ 10 000 nya fans vid ett tillfälle, utan det handlar mer om att varje bra grej som händer oss förhoppningsvis för med sig ett gäng nya lyssnare. Det kan vara en schysst recension i någon större tidning, ett förbandsgig åt Neurosis, en P3 Guld-nominering eller spelning på Metaltown. Dessa grejer, tillsammans med mindre spelningar och mer obskyra recensioner förstås, bildar långsamt men stadigt en trogen skara KONGH-diggare. Jag skulle nog säga att kurvan varit jämn sedan starten, inget har skett över en natt.

All cred, allt prat om er och all god kritik – har det gett er i bandet någon effekt?
-Svårt för mig att avgöra hur mycket ”prat” det är om oss då jag dagligen pysslar med saker rörande bandet och inte har något vidare perspektiv på hur pass ”kända” vi är i kretsar andra än mina egna. Men visst finns det folk som lyssnar på skivorna vi spelar in, kommer till spelningarna och berömer oss, så givetvis har allting en positiv effekt på bandet.

Ni har gett ut era tidigare skivor ”Counting Heartbeats” och ”Shadows Of The Shapeless” på ett relativt litet bolag, Trust No One Recordings. Hur ser fortsättningen på KONGH ut när det gäller sånt?
-Vi blir inte direkt överösta med erbjudanden från bolag. Visst händer det att man får någon förfrågan, men om det är ett bolag som är ungefär lika stort som Trust No One eller lite större så ser vi ingen direkt anledning till att byta. Det är ännu inte direkt hugget i sten vilka som kommer släppa nästa album, men vi är mycket goda vänner med TNO och allt har funkat jättebra än så länge. Visst, det blir väl inga reklamsnuttar i På Spåret-pausen direkt, men skivan distribueras och marknadsförs i hela västra Europa och det är vi rätt nöjda med. Har faktiskt blivit kontaktade av ett ganska stort bolag ett flertal gånger men jag har inte svarat en enda gång för jag tycker deras övriga utbud är så pinsamt. Dessutom lever vi ju i denna tidsålder av internet och mp3-filer, så är man intresserad av en viss musik hittar man lätt flera band i den genren. Man behöver inte ett stort bolag som backar upp en på samma sätt idag. Om man nu inte har som plan att bli rockstjärnor och det har vi ju inte. Ingen i bandet har snedlugg.

Haha… nä, det är väl tur! Men du, finns det planer på andra format förutom studioplatta? Live, t ex, finns det många som hävdar att ni är som bäst – har ni haft några tankar på att föreviga någon spelning och ge ut på skiva eller DVD?
-Nu när du säger det så kom jag på att en spelning vi gjorde på den tyska festivalen Stoned From The Underground i somras spelades in både av ett ljud- och filmteam. Minns att jag i rådande dimma skrev på ett kontrakt om att den skulle få släppas på DVD framöver, så håll utkik. Som jag förstod det så är det en samlings-DVD med alla band som spelade på festivalen, och killen jag pratade med sa att det blir tre låtar med varje band. Vet inte hur bra koll han hade på KONGH, men gäller den regeln för alla banden så blir det hela vår spelning. Att släppa en live-CD eller sådär vore också kul, om det är en riktigt bra inspelning och man är nöjd med framträdandet i fråga. P3 Live har varit sugna på att spela in oss i tre år nu men det har liksom aldrig blivit av. Det ska vi försöka fixa efter nästa skiva.

Okej, det ser vi verkligen fram emot. Jag förstår förstås att bytet av basist kommer att påverka en del avseende ny platta, men hur mycket? Trots allt är det väl du och Tomas som står för lejonparten av det kreativa arbetet i gruppen, men hur går det egentligen till när KONGH skapar musik?
-Som jag skrev tidigare är det, och har alltid varit, jag och Tomas som skriver musiken så detta påverkar inte skapandeprocessen alls. Hur det går till när vi skapar musik är en annan historia. Först och främst behöver man en uppsjö med riff och idéer som man tycker är bra, och det kommer på löpande band. Ibland står det stilla i en månad eller två, medan det under en annan period föds bra riff dagligen. Ibland sker detta när jag sitter och lirar på gitarren i min lägenhet, man riffar lite i allmänhet och så fastnar man för något och börjar riffa vidare på det. Andra gånger kan man vakna med en melodi i huvudet, få det när man ser på en film eller när man sitter och pratar i telefon på jobbet. Kort och gott, vi har ett bra gäng med riff att jobba med.

-När riffen väl ska bli till låtar spelar vi helt enkelt grejerna i replokalen och förr eller senare får man en idé om hur man kan ta det hela vidare. Det handlar om små idéer och infall som man får genom att helt enkelt fokusera jävligt hårt på riffen. Det är inte så att allt klaffar på en gång dock. Vissa av idéerna känns kanske skitbra i teorin men inte lika kul när man väl står där och spelar det. Eller om man är i något konstigt tillstånd ett rep, och är hur nöjda som helst med något man åstadkommit, för att vid nästa reptillfälle fråga sig själv vad man egentligen höll på med sist. Vi är helt enkelt selektiva, kritiska och släpper endast igenom idéer som känns 100% rätt. Med tanke på låtarnas längder och något komplexa uppbyggnader kan det ta ett tag. En låt kan ta mellan två månader och ett år att färdigställa, men då jobbar vi kanske även med flera låtar samtidigt, tar pauser och låter någon låt vila här och där osv.

-Texterna står jag för, och de brukar plitas ner under mycket hektiska omständigheter strax innan de ska sjungas in. Nej, en hel del tänker jag ut en god tid i förväg, men det är först veckorna innan man ska in i studion som jag verkligen sätter mig ner och arbetar intensivt med texterna. De grundar sig i regel på personliga tankar och erfarenheter och är abstrakt formulerade så att de lämnar gott om möjligheter för egna tolkningar och funderingar. Det är sådana texter jag själv gillar. Att sjunga om t. ex. politik eller försöka sprida ett visst inriktat budskap har aldrig varit aktuellt för oss. Däremot inte sagt att man inte blir influerad av vad som händer i samhället eller ute i världen, men någon trött ”såhär tycker vi, nu jävlar tycker du likadant”-stil är det inte tal om. Med KONGH ska man inte riktigt veta om det handlar om en vacker kvinna, ett rymdskepp eller en atombomb.


KONGH 2009
Vågar du säga något om tidsperspektivet mer än det angivna 2011? Eller ligger fokus just nu på att slutföra den pågående turnén och hitta en bra ersättare till Oskar?
-Fokus just nu ligger på att spendera så mycket tid som möjligt på att jobba med nytt material. Så fort allt är färdigt går vi in i studion, varesig vi har en ny basist eller inte. Vi har en bra bit kvar när det gäller låtskrivandet, och av den anledningen är det svårt att säga exakt när skivan kommer släppas. Det är mycket som ska ske på vägen. Vi kommer dock hålla folk uppdaterade med jämna mellanrum, så håll utkik på myspace, facebook eller vår hemsida.

-När det gäller att hitta ny basist har jag för övrigt på känn att vi kommer hitta någon inom en ganska snar framtid.

Om vi kikar lite kort i backspegeln istället. Historiskt, vilken låt är du mest nöjd med – och vilken är roligast att spela live?
-Det finns så många låtar som man håller varmt om hjärtat av olika anledningar att det inte går att välja ut en favorit. När det kommer till live gillar vi att blanda upp låtlistan så det blir så dynamiskt som möjligt, allt har ju sin charm. Det kan vara väldigt roligt att riva av en intensiv låt som ”Voice Of The Below” eller ”Zihuatanejo” där det händer en massa hela tiden, men samtidigt slår inget känslan av att bara fläska på med en mer monoton och (i sammanhanget mer minimalistisk) låt som ”Unholy Water” eller ”Pushed Beyond”. Det är de där låtarna vi spelat mest på sistone så jag antar att de tillhör favoriterna. En som hängt med länge är ”Adapt The Void” från debutalbumet. Den har vi inte lirat på ett tag nu men jag tror definitivt den kommer dyka upp i framtida setlistor.

Okej, jag ska låta dig fortsätta med jobbet att hitta rätt väg framåt för KONGH. Som avslutning, finns det något du vill hälsa till er växande skara av fans som inte framkommit i ert meddelande eller i den här intervjun?
-Tack för supporten!

Tack David, och lycka till med allt arbete som väntar er!
-Tack själv!

Sist men inte minst ska vi då hylla bandets ”populärmusikaliska” skiva, den du kanske ska starta med om du inte lyssnat innan. ”Sole Creation”, 4 spår magi. Här träffar de rätt från start till mål, och man har polerat sin ilska en aning och tänt en lampa så att mörkret inte tillåts dölja alla konturer.å Självklart är det här inte helt lättlyssnad musik för det – vi pratar om fyra spår med speltiden 10:20, 11:54, 9:08 och 13:25 samt en musikalisk inriktning som närmast kan liknas anti-melodifestivalisk – men det är musik som belönar sin lyssnare.

Jag har förlorat mig i den här så många gånger, och jag hoppas att du kan göra detsamma. Det här är King jävla KONGH, helt enkelt. Fulländat?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.