Svarta november, och du vet hur det kan kännas ibland? När man helt enkelt är själv mot hela världen?
Det är ju dessutom titeln på AMON AMARTHs bästa platta, trots att det nu är smått osannolika 18 (!) år sedan den kom som nummer 4 i ordningen. Minns eder Rebellängel rätt så är var detta en skiva där bandet hade ”make or brake”-känslan, efter att ha släppt ”Once Sent From The Golden Hall”, ”The Avenger” och ”The Crusher” så var goda råd dyra – man var helt enkelt långt från den självklara situation som den melodiska dödsmetallens största (?) band som man innehar nu. Tvärtom, det var jämmer och elände, och man satsade helt enkelt allt på ett kort.
Och som man vann!
Det här är faktiskt en platta helt utan svaga spår, och den där ”all in”-känslan lyser igenom. Spelar liksom ingen roll vilken låt man väljer ut, det är dyngbra rakt igenom.
…men… nu är det ju inte därför vi har den här skivan i fokus denna tisdag, right?
Precis.
Det är för KÄNSLAN!
Du vet den där känslan när man just haft lite ledigt på höstlovet och det flugit Halloweenspöken runt omkring och det finns en miljon saker som du kanske egemtligen borde göra eller vill göra istället för att kämpa med ditt jobb. Pandemi, isolering, deadlines, pendling, fightas fightas fightas. Vardagen vs dig? 0-0, matchen är fortfarande igång, och du behöver extra kraft.
Den känslan.
Det är därför vi har den här skivan i fokus idag. För att du ska kunna bekämpa världen och vinna med 1-0. Tvivlar du? Spela den här då, så fattar du. Happy fuckin’ Tuesday…!