Ingen i hela hårdrocksvärlden har väl missat att Netflix har släppt filmen om MÖTLEY CRÜE och deras biografi ”The Dirt”, och såklart har undertecknad sett den. I somras hade Rebellängeln en hyggligt lång genomgång på bandets karriär och musik (lång läsning, finns här så du kan läsa!), så det här inlägget kommer egentligen inte behandla speciellt mycket om det – fokus blir istället på själva filmen. Och det första man måste ha i åtanke är ju att det är en spelfilm, inte en dokumentär. Jag tror att om man ser den som faktabaserad blir man besviken, och det finns en uppenbar risk över att skillnader från boken blir en grej man hakar upp sig på (rent krasst är ju boken något som bandet satt ihop, det lär knappast vara den fullödiga historien av vad som egentligen hände det heller) och gör att man inte kan se filmen på ett avslappnat sätt.
För egen del hade jag matats med massor av olika intryck innan jag såg den. Kassa peruker. Dåliga skådisar. Bra skådisar. Bra musik. Avsaknad av musik. Dåliga nya låtar. Faktafel. You name it – allt har väl sagts, så det var med lite sådär skräckblandad förtjusning jag såg den. Spontana tankar?
De ”stora” och viktiga scenerna finns med. De träffar OZZY som snortar myror. Vince Neil kör ihjäl Razzle från HANOI ROCKS. Tommy Lee gifter sig med Heather Locklear. Mick Mars blir sämre och sämre medicinskt. Nikki Sixx tar en överdos och återupstår. Kort sagt – det väsentliga. Och så finns det såklart en massa dekadens utströsslad över hela filmen, annat är inte att vänta och visst hör det till historien. Fint så – men på det hela är nog min åsikt att filmen är bättre än vad jag trodde på förhand. Över tid så växer skillnaderna i skådespelarnas utseenden och skavanker i röst och beteende bort så att man inte tänker på dem (utom OZZY, men det är en så kort sekvens att man kan bortse från det). Det blir en sjysst underhållnigsfilm av det hela.
Rebellängeln säger: oväntat underhållande, även om det knappast är årets bästa film!