Poppels Brown Ale

Öl: Brown Ale
Stil: Brown Ale
Styrka: 4,8%
Bryggeri: Poppels Bryggeri, Mölnycke, Sverige
Var: Beställningssortimentet, alt. i butiker runt Göteborg.

”Mr. Brownstone”

Varför dricker man en ölstil som man egentligen inte gillar?
Jo, för att utbilda sig själv och för att bygga upp ett smakregister.
Och, ibland stöter man på en spjuver i en viss stil som överraskar dig och får dig att tänka till.
Det kan i sin tur låsa upp din gubbtjuriga attityd och få dig att prova några fler i den stilen.
Dagens öl är en sån.

Brown ales, jo jag kommer att säga brown ale för brunöl låter inte så fräscht på Svenska.
Brown ale är väl kanske inte världens mest spännande öl, även om den har en diger bakgrund i ölhistorien.
Det är nog ett otal svenskar som skottat i sig kopiösa antal flaskor av Newcastle Brown genom åren?
Inte jag dock, och det kanske är därför jag har hyst lite agg mot stilen?

Men med revolutionen som råder i världen, så ploppar det upp intressantare och tipsbara ”brunisar”.
Poppels har i det avseendet bryggt en alldeles underbar brown ale, och med ordet underbar i kontrast till vad jag
nyss vädrat för åsikter om vad jag tycker om stilen, så krävs det inte så mycket.
Missförstå mig inte, Poppels är guld och kan sin skit, så mitt slutbetyg senare speglar ju just min åsikt om ölen
i relation till alla andra öl jag petar i mig löpande. Gillar du brown ales så tycker du förmodligen annorlunda?
Det är helt OK.

Brown ales är nämligen för mig som en äldre herre i en gammal oljerock som halvsläpar sin lika gamla lytta hund över höstfuktiga myrmarker. En sån gubbe som skulle kunna vara någons morfar, men på något sätt så har gubbtjyven överlevt
hela släkten och det är bara han kvar. Han driver runt i ödemarkerna och bor i någon gammal trästuga där han eldar med fuktig
ful-ved som han har handtäljt isär för han inte orkar hugga med yxa. En ganska sorglig karaktär med andra ord.
Så är alltså inte fallet här med Poppels förnämliga brygd.

Aromen är nämligen pigg och lite upphumlad. Den påminner om nyss sagda äldre herre, men när han var ung och viril. Det luktar lite sött av marknadskarameller och nötter. Humlen finns där och som en Viagra-dos hjälper den till att lyfta upp hela paketet, inte mycket, men tillräckligt för att den skall orka hålla igång. Rostade toner osar förbi som en nyligen påduschad eau de cologne.

Smaken överraskar mig med, vad händer? Håller jag på att förvandlas till den äldre mannen jag nyss klagat om? Smaken ligger uppe i ansiktet på dig och är full av rostade nötter, mandlar och hasselnöt. Efter de första klunkarna när smaklökarna balanserar sig och planar ut, så upptäcker man att det här är en ganska trevligt och välbalanserad brown ale. Lätt chokladton, trevlig malt och inte alltför söt. Ganska lätt i kroppen och trevlig att ha och göra med. I eftersmaken kommer det en halvtorr avslutning som vinkar lite spuveraktigt när den far förbi.

Jag får ta tillbaka lite om vad jag sagt om stilen, det går tydligen att göra riktigt reko brown ale’s?
Eller så är det bara så att Poppels är så duktiga på vad de gör så att det är det som förvandlar denna till en ganska njutbar dryck.
Jag har ingen aning egentligen, då jag faktiskt inte har ett så brett register inom denna stil. En sak är i alla fall säker.
Den är mer än OK.

6,5 av 10 möjliga och som sagt, gillar du brown ales så skäller du ut mig i kommentarerna nedanför. Det är jag värd.

Så länge så lutar jag mig tillbaka och lyssnar på ”Mr. Brownstone” med Guns’n’Roses. Det är lagom brunt.

1 reaktion på ”Poppels Brown Ale”

  1. Jag gillar den också inte alls en dålig broen alr mycket bättre än newcastle just för att den har lite mer artityd vill jag säga 😉

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.