Rådanäs Porter

Ölnamn: Rådanäs Porter
Stil: Porter
Styrka: 5,6%
Bryggeri: Rådanäs Bryggeri AB, Mölnycke, Sverige
Var: Beställningssortimentet, alt. i butiker runt Göteborg.

Götelaborg. En stad med en frodande bryggerikultur.
Det påståendet kan reta upp en del. Dels för att dagens öl kommer från Mölnycke och det är säkert jättestingsligt att kalla dom för Göteborgare. Jag säger förlåt för säkerhets skull. Och dels för att alla andra städer runtom i Sverige upplever samma boom med frodande ölkultur. Men det jag tänker på är Oceanbryggeriet, Poppels, Dugges, Electric Nurse (spökbryggare) och Beerbliotek. Säkert ett par till? Alla dessa är så stabila och potenta så att de kan pissa omkull en trädkramare med grov stråle. Jag vill flytta till Göteborg när jag blir stor.

Rådanäs är ett ganska nytt gäng som kan sälla sig till nyss nämnda lirare. Vid första anblicken så kan man vifta bort dom som ”gammeldags” eller ”tråkiga”, men då begår man ett grovt misstag. Okej, jag gjorde det också först, men när man väl tar sig tid och spanar in vad dom faktiskt pysslar med, så går det upp ett ljus. De här killarna vill profilera sig på det här sättet och de står för vad gör med rak rygg, blickandes mot horisonten. Vilken ny bryggare slänger ur sig en altbier, eller en california common bland de första brygderna som trillar ur bryggeriportarna? Det är inte direkt topphits från Digilistan i P3 de spelar upp. Nej, snarare godbitar från Melodikrysset eller kanske samlade verk av Jussi Björling?

Men… lägg till snygga stiliserade etiketter med tidstypiska motiv så upptäcker man att det är full kontroll här. Man söker sig till gamla beprövade ölstilar och försöker göra dom bättre. Och man gör det bra…

Dagens offer är deras Porter som jag har haft äran att inmundigat i bästa gubbstil tillbakalutad i salongen medans mor i huset tillredde en delikat middag till sin härliga karl. Säg inte att jag sa det där förresten. Hon gillar inte att jag ölar i salongen.

Porter – denna härliga stil som jag anser kan skilja agnarna från vetet. Det är inte alltför många som kan skrämma ihop en porter som håller hela vägen med mycket smak och lite lägre alkoholstyrka. Om ett bryggeri har en porter i repertoaren brukar jag försöka få tag i den illa kvickt för att bedöma dom ordentligt. Låt det ske…

Aromen är maltig och mysig, det osar lite gubbtjyv och grovarbetare här. Kaffe, rostad malttoner och en pillemarisk släng av tobak. Den håller sig pigg och alert trots sin något klassiska framtoning.

Smaken roterar runt med lite mörk torkad frukt och den lite småvassa rostningen i fokus. En flyktig humlekänning kommer i eftersmaken av apelsinskal och beska kyssar från en piprökande gumma nere i hamnen. Ja, du läste rätt. Det finns nämligen en aura av tobak i hela drycken, inte så mycket så att det stör, mer som en skugga. Ungefär som den doften din mamma kunde känna i dina kläder när du hade tjuvrökt dina första cigg och du hävdade att du bara hade gått bredvid Kalle och Berra när dom rökte. Du smakade aldrig.

Trevlig och intressant porter. Njutbar och behaglig, men ändå med en spjuveraktig attityd.

7,5 av 10 hamnarbetare väljer denna före andra porters om de får chansen.

Jag lutar mig tillbaka och drar på en dänga med Bombus.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.