Rebellängeln simmar runt i IPA-träsket

JAMENSÅDÄRJA!

Fredag. Kanske funderar du på att besöka Systembolaget för lite helgmys, och varför inte plocka upp en IPA? Det är ju trots allt bra trevligt, något annat kan man inte säga. Riktigt tur att du tittade in här då, för just nu, just idag, just i detta inlägg ska det svamlas på ett kanske hittills oöverträffat sätt om just det. IPA. India Pale Ale.

När den här texten började skrivas så hade den lite stuk av att konkurrenstesta Unbeatable Rock IPA, men… jag ska kanske inte säga tat jag fick på nöten av överstekucken Lina här på Heavy Metale, men… eller. Jo.

Det fick jag.

Och det med rätta.

För hon har ju helt rätt i följande:

Heavy Metale älskar andra hantverksöl. Vi vill inte sabla ner någon, och förs kampen på något sätt så är det mot massproducerad lite tråkigare öl. Och alla de öl som förekommer här, alla bryggerier är redan vinnare. Alla har lyckats, alla finns att köpa och har en fungerande produktion och vi ser dem som kompisar snarare än konkurrenter.

Det framgick kanske inte av den första texten, framförallt initialt och det gör att jag med rätta fick på fingrarna.

Med det sagt, tanken med inlägget kvarstår. Det vill säga, det här är ett plaskande i IPA-träsket som tar avstamp i mina helt personliga åsikter. Jag tycker helt enkelt att en del av dryckerna är snyggare än vad de är goda, medan andra är godare än vad de är snygga, och alla åsikter är Rebellängelns egna. Ja, utom rena fakta då, som priset och hur Systembolaget har ritat in drycken i sin sammanställning som du hittar i inlägget. Det har jag ju inte hittat på. Värt att veta är då förstås att flaskorna du ser ovan är plockade från undertecknads lokala och rätt illa sorterade Systembolag. Det finns ingen större tanke bakom vilka sorter som hamnade i påsen, och testerna har – förstås – ägt rum över en längre tid. Det kommer också, precis som det var den gången Rebellängeln ursprungligen drack Unbeatable Rock IPA, att bli rätt amatörmässiga beskrivningar om smakerna, men det får ni leva med. Planen är inte heller att blanda in musik i detta inlägg, men det får vi se hur det blir med den saken. Innan vi är färdiga och i mål är det ju liksom inte omöjligt att vi hamnar där ändå…

IMG_2184 IMG_2187 IMG_2191 IMG_2192 IMG_2194 IMG_2197 IMG_2198 IMG_2201

Vi startar med dessa tre. Fullers India Pale Ale, S:t Eriks IPA och Brewdog Punk IPA, tre stycken helt olika djur. För enkelhetens skull har jag ”stulit” Systembolagets faktarutor om dessa tre sorter, och du får dem gemensamt med mina tankar nedan:

Fuller’s India Pale Ale

Fullers Det här är ju en minst sagt ganska stor flaska. Halvliter, inte så himla vanlig, och med ett pris om strax under 25 spänn stycket. Färgen är ganska härlig tycker jag, och det mest bestående intrycket som jag har av den är att den känns verkligen riktigt brittisk. Bryggs bredvid Themsen, och doften är relativt svag/neutral för min näsa. Den är lite grumlig, men inte så mycket – och det går liksom igen i smaken. Den smakar lite som den ser ut och luktar, dvs ganska neutralt. Det finns lite beska och bitterhet i eftersmaken, men i övrigt är det en rätt trist sak.

Kanske lite för söt i min smak, och med rätt lite kolsyra, och jag undrar om det inte hade varit bättre med en mindre flaska? Det blir för mycket, och för ointressant i längden. Den här anser jag personligen vara lite sämre än Heavy Metale Unbeatable Rock IPA, trots att de båda två får anses som lite av ”instegs-IPA”.

 

 

 

 

S:t Eriks IPA

För det första – S:t Eriks flaskor är brutalt snygga!St Eriks IPA

Den smäckra halsen, den breda basen, placeringen av etiketten och reliefen på flaskan… riktigt bra!

18,90 kr flaskan, och efter att man förtjusats över den läckra förpackningen så är det här en sån där öl som jag i ärlighetens namn mest köper på grund av brist på utbud. Jag tycker inte att den är så rolig, även om den är okej. Det står att den är ”USA-inspirerad generöst humlad med humlesorterna Cntennial och Amarillo som ger en fruktig arom med en skönt avslutande beska”, enligt head brewer Jessica Heidrich, men jag tycker mest att det blir en ”bruks-IPA”. Den hamnar liksom i ingenmanslandet för min del, sticker inte ut som brutal eller speciellt vän, utan lite lagom sådär. Fast jag gillar som sagt flaskan, och färgen är läckert mörk.

 

 

Brewdog Punk IPA

Punk IPA…lika bra att lägga korten på bordet med en gång; detta är en favorit för undertecknad, och har så varit sen den kom. Jag gillar att den inte ber om ursäkt för sig, och att den inte är ”lagom” eller ”balanserad” för fem öre. Namnet är riktigt bra, för det känns uppkäftigt när man dricker den, som om man har dragit beskan, blommigheten, grapefrukten i botten på mätaren. Typ. För 21,40 stycket så är detta en av de sorter som åker ner i godiskorgen varenda gång jag plockar öl på Systembolaget, för även om jag inte ”sträck-dricker” Punk IPA så är det aldrig fel, på något sätt. Det är lite av en knytnäve i fejset, på ett bra sätt.

Det kanske inte är en nybörjar-IPA, men det är en av de få som passar bra att dricka direkt ur flaskan (i övrigt föredrar jag glas för att få lite blandning och plats för drycken), och dess ljusa färg kan nästan luras. Man kan tro att den är snäll fast så inte är fallet.

Notera förresten etiketten på bilderna. Klart mycket bättre än vad Brewdog håller på att införa, vill jag påstå. Den här ölen är också en som jag personligen tycker är snäppet bättre (och kanske framförallt ”roligare” och har mer karaktär) än Unbeatable Rock.

 

Så. Ska vi ”bränna av” bilder på nästa knippe? Det blir övriga fyra konkurrenter på ett bräde nu, tänker jag!

 

IMG_2210 IMG_2213 IMG_2238 IMG_2239 IMG_2248 IMG_2250 IMG_2151

Sitting Bulldog IPA

Sitting Bulldog IPA Det här är en ganska spännande sak. Alltså, kanske inte just bara denna IPA, utan hela förekomsten. Det är alltså Gotlands Bryggeri, en form av mikrobryggeri, som gör hantverksöl – men man ägs och opereras som en del av Spendrups. En bra kombination såtillvida att man förstås får ta del av distribution, avtal och kontakter som det stora företaget kan tillhandahålla, medan den mindre och lite speciella produktionen gör att man tillverka roligare öl än vad som normalt ryms inom Spendrups sortiment. Jag gillar Gotlands Bryggeri, jag tycker ofta att de gör bra grejer, nästan vad jag än plockar upp därifrån, och denna Sitting Bulldog IPA är förstås inget undantag från den regeln.

Färgen är rätt härlig och rödlätt, och smaken är mysigt full av fläder och humle. Det slår inte igenom på ett skarpt sätt i doften dock, den kan vid första näsan kännas lite anonym. Ändå är detta, tycker jag, en bra balanserad öl, och ska jag gnälla på något så kanske jag kan tycka att det finns en liten metallisk eftersmak (eller så har jag bara hanterat flaskan fel, läs gärna Hopmaestros krönika om burk vs flaska för mer matnyttig lärdom!). Priset är 21,20 kr per flaska, så dessutom tycker jag att den är rätt prisvärd om man ser till alternativen. En bra IPA som hamnar i min varukorg lite då och då. Dessutom ska det sägas att samarbetet med stora Spendrups gör att den rätt ofta dyker upp som alternativ om man är ute på restaurang (i alla fall om man jämför med många av de andra namnen i den här artikeln), och en sån sak är alltid trevlig. Don’t ask for blask!

 

 

Oppigårds Indian Tribute

Oppigårds Indian TributeDalabryggeriet Oppigårds gör fina saker överlag. I detta fallet heter den Indian Tribute, och man kanske kan fundera (baserat på namnet) om det är en IPA överhuvudtaget, och om den passar in här.

Såklart, är väl svaret.  På flaskan står texten att detta är bryggeriets hyllning till Indien. Därför är detta öl fyllt av färg, smak och doft men samtidigt inte starkare än att det lämpar sig för det välkryddade matbordet. Vi serverar denna öl skummande vid 8-13 grader.

Färgen är vackert gyllene, och jag tycker smaken är bra, kort och gott. Det är helt enkelt en riktigt bra IPA, ganska modest i beska men med bra balans och med bra smak. framförallt tycker jag att eftersmaken lever kvar länge. Kanske är det helt enkelt så att Oppigårds gör bra öl, och detta är en ännu en stabil standardleverans? Inte osannolikt, och med ett pris om 22,50 kr/flaska så ligger den väl rätt bra prisad dessutom. Ska jag vara en gubbjävul och klaga lite så skulle jag vilja säga att bryggeriets flaskor och etikettsdesigner är rätt intetsägande och tråkiga. Det är tydligt att fokus ligger på att göra bra öl, inte att få den att se attraktiv ut i förpackningen.

Så kan du tycka att det är rätt eller fel.

 

Brooklyn East India Pale Ale

Brooklyn East IndiaBrooklyn Brewery är förstås mest kända för sin lager, en öl som jag tycker har en bra och egen karaktär. Den smakar smuts, på ett bra sätt, och har på så sätt såväl ett existensberättigande som en egen liten nisch inom lagervärlden. Jag tycker inte att nödvändigheten i deras East India Pale Ale är tillnärmelsevis lika stor, den är på inget vis en föregångare inom sorten – snarare ännu en i raden.

Den ligger 6,9%, och läser man texten på flaskan får man veta att ”East india Pale Ale is our version of the sturdy ale made by the british brewer George Hodgson in the 1920’s to survive the voyage from London around the Cape of Good Hope to Calcutta. Brewed from English malt and hops and will taste best before date indicated.” Drycken har ganska mycket humle, att stoppa näsan i glaset är lite samma känsla som att dofta på en blomsteräng. Jag tycker att dte dessutom luktar en hel del fläder, men vad vet jag – jag har ju en näsa som är större än vad den är känslig. Färgen är läckert guld, men smaken har mindre bett än vad man kan tänka sig efter den initiala doftbomben. Till slut är den faktiskt ganska tråkig, och jag tycker att den hamnar mitt emellan. Den är inte så lätt för en nybörjare, den är inte tillräckligt elak för att de rutinerade ska haja till. Den bara…är. Flaskan kostar 23,90 kr stycket, och jag tänker nog att man kan välja både roligare och bättre IPA’s om man nu går på skattjakt.

Modus Hoperandi

Sist i den här simturen, och… ja.. minst (i alla fall till storleken) är uppställningens enda burk. Eller, minst och minst, inte till volym men till höjd då. jag är absolut inte tillräckligt påläst för att reda ut det där med burk vs flaska och vad det innebär, för den saken rekommenderar jag att du läser Hopmaestros eminenta genomgång om det ämnet, men det jag kan göra är att ge tankar och reflektioner om den här gynnaren. Modus Hoperandi. Även här kan du förstås hitta en proffsig genomgång av drycken av herr Hopmaestro, men om vi bortser från sådana tränade smaklökar så kan jag konstatera att den här rackaren har växt på mig.

Jag har faktiskt inte alls gillat den vid tidigare tillfällen, kanske för att den faktiskt är rätt rejält humlad och har ett ”bett” i beskan – den saken kan ju kräva en del tillvänjning, kanske. Det var alltså faktiskt med lite skepsis jag gav mig på den eftersom den normalt inte brukar plockas – och se, den här gången åkte mungiporna uppåt. Helt klart finns det saker man kan diskutera i samband med det, det där med att smaken utvecklas och att en öl som man initialt kanske inte gjorde vågen över kan falla väldigt väl ut lite senare. Mina anteckningar säger att färgen är vacker och har ett djup, och att SKA Brewing Co från Durango har satt roliga ord runt kanten uppe på burken (walk, kite, recycle, hide, seek, plant, recycle, grow, shower, hhh, tube, recycle). Burken kostar 23,40 kr stycket, och med det priset har den växt ut till lite en favorit sen ”återupptäckten”. Dessutom kan jag inte riktigt förklara varför, men jag har en soft spot för de där amerikanska burkarna, de som är en udd högre och innehåller 355 ml istället för 330 ml som är kutym här hemmavid. Det känns liksom bara bra att peta in en sån i kylen!

Så.

Det var väl en fin simtur? Det som gör det hela extra kul är ju att Heavy Metale Brewery faktiskt börjar närma oss vi med. Du kan redan nu köpa våra sorter via privatimport på Systembolaget (Crucified Barbara In The Red och White Wheatsnake, finns även som blandlåda!), och eftersom arbete fortgår hela tiden så kommer det förstås mera. Bland annat kan undertecknad utlova en ”Rebellängeln dricker…” om såväl Crucified Barbara som den på bilden nedan under våren..

Dead Mans Hop

Och då kan du själv fundera på vad du tycker i jämförelse med alla de fina skönheterna i det här inlägget. Min egen test av Unbeatable Rock IPA finns här, under titeln ”Rebellängeln dricker Unbeatable Rock IPA” (fyndig titel…eller inte), och den kan du ju alltid garva lite åt såhär på fredagen medan du funderar på helgens dryckessällskap. Håller du inte med så är kommentarsfältet öppet, bara att köra hårt…

Skål!

1 reaktion på ”Rebellängeln simmar runt i IPA-träsket”

  1. Pingback: IPA-kväll! | HEAVY METALE - ROCK 'N' RULE!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.