Rebellängeln Tipsar: BLACK LABEL SOCIETY ”Mafia”

”Alla år med en ny BLS-skiva är ett bra år”. Så skaldade undertecknad i samband med redovisningen för de bästa skivorna som släppts år 2014 (och det hela rörde skivan ”Catacombs Of The Black Vatican” med just BLACK LABEL SOCIETY), men den intressantaste frågan av alla är väl egentligen….

…vilken är den bästa skiva som Zakk Wylde’s skötebarn BLACK LABEL SOCIETY prånglat ur sig, och den som verkligen är essentiell om du nu absolut ska inhandla en att stå i din skivhylla?

Jag vill med bestämdhet hävda att det skalar ner till en kamp mellan två specifika skivor.

Den vita ”The Blessed Hellride” med låtar som Stoned And Drunk, Stillborn, Funeral Bell och titelspåret, eller den här, ”Mafia”, med spår som Suicide Messiah, In This River och Fire It Up. Även sentida album (exempelvis ”Order Of The Bkack”) kan faktiskt blanda sig i, men jag skulle ändå säga att det till syvende och sist är rätt självklart var slutsegern hamnar, och det är till största delen på grund av dess jämnhet.

”Mafia” innehåller inte mindre än 15 spår, egentligen alldeles för många, men lyckas med konststycket att faktiskt aldrig vara dåligt.

Det är förstås lite av en bedrift i sig, men adderar man det faktumet att topparna är några av de högsta som BLACK LABEL SOCIETY någonsin har nått så har man verkligen receptet på en skiva som bara måste finnas i din skivhylla. Den här godingen från 2005 kan väldigt väl representera ”gitarrgudasektionen” av din hylla,helt enkelt!

Från start får man Zakk Wylde (gitarr förstås, men också sång, piano och låtsnickeri), Nick Catanese (också gitarr)., James LaMenzo (bas) samt Craig Nunenmacher (trummor) som ger järnet. Skivan presenteras i ett koncept av dödskallegangstrar i old-school-style, typ Chicago-modellen, och låtarna är överlag ruggigt drivna och farligt svängiga.

Bortsett från redan nämnda höjdarnummer så får man nästan addera hela listan, med lite extra plus till Electric Hellfire, Say What You Will och You Must Be Blind bland de tuffa låtarna, och en av karriärens bästa ballader i Dirt On The Grave som extra toppar.

Dessutom återfinns ju som nämnts In This River här.

Det som nästan kommit att bli signaturlåten, den man förknippar med bandet.

Balladen som skrevs efter Dimebags död, inte som man kan tro till en hyllning direkt till Dimebag, utan som en omedelbar reflektion och med Dimebag i tankarna.

Den är stark, oerhört stark.


Du kan förstås läsa mer i min intervju med Zakk Wylde himself, och även om den är senare än den här skivan så går det liksom inte att komma undan faktum.

”Mafia” är nog BLACK LABEL SOCIETY’s höjdpunkt.

Det blir knappast bättre än så här för dem, och när det gäller Tips på skivor som verkligen ska stå i din hylla så är det här den rödaste av dem.

Löp och köp, som man säger i Norge!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.