REBELLÄNGELN TIPSAR: ELECTRIC SUN ”Beyond The Astral Skies”

Det är ofta vi har hård musik som Tips på den här bloggen, i den här serien med Veckotips. Det bryts av med mjukare alster ibland, och klassisk hårdrock – men något sånt här undrar jag om vi haft förr? Bombastisk, teatralisk hårdrock med gitarr och klassiska ”flummiga” låtar ’a la 70-tal?
Jag tror inte det.
Det står ELECTRIC SUN som artist, men egentligen är det väl ULI JON ROTH med ELECTRIC SUN om man ska vara ärlig (blir så jäkla långt att skriva bara, det funkar ju knappt!). Skivan ”Beyond The Astral Skies” är från -85, och utgör den tredje och sista skivan med ELECTRIC SUN. Herr Roth känner du till sen SCORPIONS och en lång och rätt framgångsrik solokarriär utöver det. Lyssnar man på ”Beyond The Astral Skies” så är det lite som att sköljas över av hur mycket intryck som helst samtidigt; det är körer, orgel och episka passager som vräker på jörnet som blandas med rent av magiska och svängiga verser. Slående olikt de forna kamraterna SCORPIONS som året innan släppte ”Love At First Sting”, ett album där enkeltheten och det kommersiella stod i fokus på ett tydligt sätt – det här är liksom tvärtom. Och ändå är dte bra. Det är ju det magiska och viktiga en sån här gång.
Spår som What Is Love? eller ruggigt vassa Icebreaker skojar man inte bort, och överlag är skivan väldigt stark. Den har en klassisk indelning, A-sida och B-sida eftersom det var så skivor såg ut då, och totalt får man sig ett rejält lass musik.
A-sidan innehåller inledande och förvisso lite trevande The Night Master Comes, tidigare nämnda What Is Love? samt stabila och sköna Why?, I’ll Be There och Return (Chant Of Angels). B-sidan bjussar på än bättre låtar tycker jag. Icebreaker, I’m A River, Angel Of Peace är alla dunder, och skivan avslutas med Eleison och Son Of Sky.
Precis som du förstår när du läser detta omdöme och låtarnas titlar så är den här skivans största fiende att den stundtals är en aning pretentiös. Det är gitarrsolon överallt, det är så episkt att det stundtals nästan blir larvigt (det där med att man liksom alltid ska bräcka det som var i förra låten kan liksom bli lite tröttsamt ibland…), men det är ju det där…. när det är bra, så är det så otroligt bra.
Det är lite som om solen tittar fram bland molnen ibland.
Min hustru gillar inte alls när jag spelar den här skivan, den är liksom för mycket – jag gillar det däremot. Det är en sån där platta som jag kan dansa för mig själv till. (Nej, det är inte vackert eller vanligt, men ändå…).
Ovanlig som Tips-skiva.
Mjukare än det mesta, och absolut svårare än mycket – men också finare än en hel del av den musik vi brukar titta närmare på.
Som sagt – det blir inte mycket bättre om man vill lyssna på filmisk, episk, detaljrik och en aning pretentiös musik än vad detta är. ULI JON ROTH och ELECTRIC SUN ger ”Beyond The Astral Skies” som avskedföreställning!  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.