Rebellängeln Tipsar: JUNGLE ROT ”S/t”

Rebellängeln Tipsar har rullat i tio år nu (initialt under namnet Veckans Tips på numera avsomnade Metalyze), och det utan annat avbrott än det korta juluppehållet och ett par veckors sommarlov. Runt 40-45 plattor per år har fått sin plats i solen, så vi snackar någonstans norr om 400 Tips – och såklart håller man inte igång en sådan serie bara sådär. Det kräver ett genuint intresse, och för egen del är det också en drivkraft i sig, en anledning att fortsätta lyssna på ny och spännande musik. 
Och allra bäst är det såklart när man överraskas, och får utmana sina egna förutfattade meningar, i alla fall de gånger som resultatet är att man hittar en ny pärla att få dela med sig till världen av. 
Enter: JUNGLE ROT.
De hade speltid på årets Gefle Metal Festival, och visst hade jag väl tänkt att slänga en flukt på det, men speciellt upphetsad var jag då inte – av någon anledning var jag dessutom inställd på att få se typ brasiliansk grindcore, en musikstil som i sig inte är oäven men som kan ha problem om man upplever den första gången live i gassande solljus. 
Icke sa då NIcke, för det här är ett par stabila veteraner från Winsonsin, USA som delar sitt liv mellan att arbeta 9 månader som jaktguide och heja på Green Bay Packers samt att leva 3 månader på vägen för att leverera old school dödsmetall till de som behöver det.
Herrejösses, vilken spelning de gjorde!
Perfekt avvänjning mellan tyngd och sväng, hårdhet och klassisk gitarrvägg.
Och dessutom – kanske viktigast av allt – ett helt batteri av låtar av sådan kvalitet att man trots att man aldrig hört dem innan ganska snabbt kan vråla med. Det är inte alldeles vanligt det, men redan under konserten stod jag och bara gapade över spår som Stay Dead (refrängen!), Glory For The Fallen (det inledande riffet!) och A Burning Cinder (hela klabbet!) samtidigt som jag gick bananas på alla sociala media.
Hela årets Gefle Metal Festival var förstås en ordentlig bombmatta på Facebook för oss på Heavy MetAle, men ska man sammanfatta helgen så är JUNGLE ROT något av det första jag drar upp ur bakfickan.
En av festivalens klart bästa spelningar, kanske den bästa. 
En av festivalens coolaste backdrops, kanske den bästa.
Några av festivalens trevligaste snubbar.

När det sen visar sig att alla tre låtar som räknats upp ovan, samt ett helt knippe till av de som gjorde intryck på spelningen (Send Forth Oblivion exempelvis) ligger på bandets självbetitlade platta från 2018 är det inte mycket att bråka om.
Detta måste spridas.
För dra mig baklänges vilken underbar dödsmacka det här är.

Bra jobbat, JUNGLE ROT. Jävligt bra jobbat!  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.