Du vet den där gamla Stålmannen-kommentaren som nästan alla kan men ingen vet var den kommer från (inte jag heller, det är nån gammal film – men vilken..?):
”is it a man? Is it a plane? No – it’s Superman!”
Man skulle kunna använda samma sätt att beskriva den här plattan från PALADIN.
”Is it thrash? Is it power metal? No, it’s PALADIN!”
För så är det. Det här är musik som liksom karvat ut ett eget hål mitt i skarven mellan thrash och power metal som är ett sånt där lyckopiller att det är nästan löjligt. Det är hart när omöjligt att sitta still till när den drar igång. Du gör som du vill så klart, om du spelar luftgitarr, hamrar trummor på soffkuddar eller bilratt eller om du hoppar runt som om du hade senap mellan skinkorna – men röra dig, det kommer du att göra!
”Ascension” är jänkarna PALADINs debutplatta, och Atlantakvartetten har tagit flera av Rebellängelns vänner och bekanta med storm. Som du förstår på inledningen av detta Tips så är det som du förstår ingen överraskning.
Redan från start är det full gas, och över inledande Awakening, Dying Providence, Carpe Diem (en av skivans absolut starkaste spår) och Call Of The Night spelar bandet ut hela registret. Det är growl, dubbeltramp, moshriff i en salig röra med kastrat-sång á la Kiske, refrängkörer och melodier som är snudd på klåmkäcka. Och ta mej tusan – PALADIN kommer undan med det och mer där till. Ungefär vid femte spåret Black Omen har allt motstånd brutits ner, och man kan njuta av resan och höjdarspår som Fall From Grace, Bury The Light eller Shoot For The Sun (vilket också är en av mina absoluta favoriter) exempelvis.
Totalt är det 11 låtar pur glädje och fest.
Det är liksom som hela PALADIN spritter av entusiasm över att de hittat sin grej in hårdrocken och bara skiter i allt annat och spelar – och det smittar ju såklart.
Taylor Washington som står för sång och gitarr imponerar med sin spännvid, trumspelet signerat Nathan McKinney är drivet och tajt – men för egen del är det nog stränbänderiet som förutom frontmannens insats kompletteras med Andy McGraw (bas) och Alex Parra (gitarr) som imponerar mest. Det sprudlar verkligen!
Nå. Det här är ett sånt där Tips som kanske inte ska läsas om, det ska lyssnas på. Släppt under våren 2019 får man ge tummar upp till PALADIN och ”Ascension”, för det här är riktigt bra. Lyssna själv!