Recension: AVATARIUM ”The Fire I Long For”

Ända sedan starten har Rebellängeln verkligen haft ett gott öga till AVATARIUM. Den självbetitlade debuten från 2013 med sitt doomiga och lite släpiga anslag, uppföljaren ”The Girl With The Raven Mask” med sitt mer snärtiga heavy metal-stråk och 2017 års utbrott till egna marker i ”Hurricanes And Halos” har alla fått fina vitsord och gått varma. Bandet har dessutom en förmåga att leverera live som gör dem till en av de mest intressanta akterna vi har i landet idag. Att då den initiala känslan efter att han kört första varvet på fjärde plattan ”The Fire I Long For” skulle vara anstruken av besvikelse och en lätt känsla av antiklimax var lika oväntat som ovälkommet.

Varför blev det så?

Inledande Voices är ju tungt doomig med den där smaken av heavy metal som de gör så bra, och efterföljande Rubicon är självskriven som singel i all sin ösiga prakt. Jennie Ann Smith sjunger lika bra som vanligt, medan maken Marcus Jidell serverar riff med samma ackuratess som vanligt. Inget nytt efter att paret blivit föräldrar alltså, och med den stabila basen som herrar Anders Habo Johansson (trummor) och Rickard Nilsson (keyboard) utgör så är egentligen det mesta som vanligt i camp AVATARIUM. Utom möjligen att det på ”The Fire I Long For” finns en mer utforskande sida, en lugnare sida. I spår som Lay Me Down eller titelspåret trevar sig bandet fram som om de gick på tunn is, försiktigt, sökande. I spår som Epitaph Of Heroes ekar det av lite psychedelika i kombination med doom medan Great Beyond behöver lite tid att veckla ut sig, och kanske var det kombinationen av alla dessa delar som gjorde att jag gick vilse i den labyrint jag skapat av mina egna förväntningar.

Det är tur då att det liksom inte behövs mer än en reprisspelning för att jag ska hitta ut, och med varven så växer den här skivan. Eller kanske förklarar den för mig hur fel jag hade inititalt? Spår som just Epitaph Of Heroes ger mig rysningar av välbehag och liknar KRUX snarare än att ställa mig frågande, och herrejistanes! vad bra hon sjunger, Smith! Leif Edlings arv i det här bandet är nog egentligen mer eller mindre förbi och hans namn och sätt att skriva riff är mer en inspirationskälla än ett basfundament. AVATARIUM har växt upp och står nu otvivelaktigt på egna ben. Och som de gör det!

AVATARIUM ”The Fire I Long For” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.