Recension: MIDNIGHT ”No Mercy For Mayhem”

Ibland behöver inte receptet för bra och kul musik vara så jäkla komplicerat.

Ta två delar VENOM, två delar MOTÖRHEAD, en skopa smutsig attityd, krydda med jävelskap och en känsla för melodi som ger en eftersmak av smittande refränger. Låt sedan koka i en fond av black metal och punk till dess att rätt mustighet erhållits. Servera i lagom stora doser garnerade med tuffa låttitlar.

Ganska precis det receptet tycks kanadensiska MIDNIGHT ha använt sig av, och varför ändra en i stort sett given framgång? Det funkade väldigt väl på fullängdsdebuten ”Satanic Royalty” och det funkar till och med bättre på denna efterföljare ”No Mercy For Mayhem”. Denna gång är det än knepigare att värja sig mot de enkla och synnerligen effektiva låtarna. Om ett band som SÓLSTAFIR känns lämpat för ensamlyssning i hörlurar så är det raka motsatsen här – detta är musik skapad för att delas. Spelas högt i glada vänners lag, mot en fond av fest och dekadens. Låtar som Evil like A Knife (vilken titel, det kan vara den häftigaste detta år), Prowling Leather, Whiplash Didaster eller The Final Rape Of Night sticker inte under stol med vilka de är. Det är liksom ingen dold agenda, och den punkiga attityden gör att man egentligen inte behöver ha hört låten innan – man kan lätt digga med ändå. Allra bäst är det ändå när MIDNIGHT adderar ett lager av rena gitarrslingor och en nästan poppig refräng eller vers. Titelspåret och Woman In Flames är bra exempel på det, när bandets i övrigt ganska okonstlade musik faktiskt lyfter lite, en aning som om man hittar en skinande tiokrona i leran på marken. Det där som blänker framstår som än mer blänkande mot den smutsiga omgivningen.

MIDNIGHT är ett soloprojekt egentligen, men man får med en bonusplatta med livematerial, taget från en spelning på WSBC Halloween Ball 2011 i Cleveland. Ljudet är redigt skräpigt och nerven därefter, totalt live. Där hanterar Athenar ”Declarations of Unnecessary & Attempted 4 string rapery”, SS ”secret hammering Of Stretched Labias With Broken Crucifxe’s” samt Commandor Vanik ”V Axe dominance With No Submission”, men i vanliga fall är det Athenar som är MIDNIGHT. Bandet har en uppsjö split-, EP-, och singelutgåvor listade på Metal Archives om man vill gräva mer, men ”No Mercy For Mayhem” är en bra punkt att börja på.

Betyget stannar mellan tre och fyra trots de fina orden och att jag gillar skivan, och anledningen är mest att det känns lite tomt efter ett par varv. Ganska fort känns det som om man bottnar skivan, och inom mig finns en gnagande känsla av att jag faktiskt inte kommer att spela skivan så särdeles ofta framöver – trots att jag alltså tycker att den är bra så är jag redan lite less på den efter blott tiotalet varv.

MIDNIGHT ”No Mercy For Mayhem” = 3/5, Bra. Värt tiden och pengarna.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.