Recension: PRAY FOR LOCUST ”In The Shadow Of The Colossus”

PRAY FOR LOCUST brakade in i den svenska metalscenen i samband med debutplattan ”Swarm”, en skiva som bland annat knep förstaplatsen i Werocks läsaromröstning om ”Bästa Svenska Debut” 2010, men efter denna lovande start så har bandet försvunnit lite från radarn.

Personligen har jag egentligen inte lyssnat på ”Swarm”, och inte heller livstecknet och EP’n ”Into The Ocean” som kom 2012, utan haft bandet som en sån där ständig ”ska ge dem en rejäl chans” utan att det blivit av.

Bra chans nu då, i samband med att fullängdare nummer två brakar loss och dessutom släpps på Discouraged Records. Det är dags för PRAY FOR LOCUST och ”In The Shadow Of The Colossus”.

Bandets moderna och hårda metal är enligt egen utsago uppfödd på en diet bestående av band som PANTERA och THE HAUNTED (stundtals tycker jag sångaren Tintin Anderssen låter ruggigt lik Peter Dolving runt ”rEVOLVEr”-tiden), och som sådan borde detta passa mig som en lottovinst på fredagskvällen, och de smakprov jag fått sedan tidigare (bandet har bland annat representerats på den årliga Hårdrockskvällen) har lovat gott.

Därför är det med lite förvåning som jag kan konstatera att ”In The Shadow Of the Colossus” inte riktigt griper tag i mig som förväntat, speciellt som det är alldeles tydligt att bandet har presterat en väl genomarbetad skiva utan egentliga svaga punkter.

Jag har faktiskt inget annat än yppersta respekt för resultatet.

Samtliga låtar, arrangemang och insatser är prickfria, och jag förstår helt klart att bandet stolt proklamerar att man äntligen gjort en skiva utan att kompromissa.

Man har presterat till max, och det man själva kallar ”08 Threshmetal” (en ordlek på Bay Area Thrash, antar jag, och Stockholmsbandets egna etikett på sin blandning av metal och hardcore) är riktigt bra.

Men det griper inte riktigt tag i mitt hjärta, i mina känslor.

Det får mig inte vilja slita av mig tröjan eller göra Jesus Kristus-poser för att känslorna blir för episka och intensiva för att rymmas i kroppen.

Närmast och bäst kommer man i spåren This Blackened Sky (skivans bästa spår, tycker jag) och Bad Blood, de träffar mig maggropen.

Bandet har sättningen Tintin Andersen på sång (och för övrigt även ansvarig för skivans omslag), Jerry Engström och Stefan Schyberg på gitarr, Kvasi på bas och Simon Corner på trummor, och man har på plattan arbetat med separerade inspelningstillfällen- och platser. Gitarrer och bas har satts i hemmastudios, trummor i Stockholm (på Play Yard) och sången i Garageland i Umeå, allt för att respektive individ ska få bidra med sin egna färg till den sammanställda skapelsen, och med tanke på detta imponerar slutresultatet än mer.

Det märks att bandet harvat dessa låtar rejält tillsammans innan man ger sig på egna inspelningsutflykter, för ingenstans känns det som om låtstrukturen eller helheten lämnas åt slumpen.

Det är, som nämnts, gediget.

Jag hoppas innerligt att PRAY FOR LOCUST får riktig fart på skutan i samband med denna giv, och kan bygga vidare på det momentum man har på gång. Det fattar min hjärna att man är värda, även om mitt hjärta bara är delvis med än så länge.

 

Betyget hamnar med det sagt på en trea, och bästa spåret är för min del ganska enkelt att peka ut till This Blackened Sky.

Du lyssnar själv på plattan på Spotify för att se om det träffar dig rakt i hjärtat.

PRAY FOR LOCUST ”In The Shadow Of The Colossus” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.