Musikåret 2017 ser ut att få en framskjuten placering i historien – det är sannerligen ett år med mycket starka releaser. TOMBS levererar med ”The Grand Annihilation” en av de starkaste, och även om betyget just så pass kravlar sig upp över strecket så är det ett maxbetyg vi snackar om! Precis som med den utmärkta föregångaren ”Savage Gold” så är det en ganska säregen form av musik som bjuds, en häxblandning av black metal, döds, metal core och jag vet inte vad, och precis som med föregångarna så är det musik som blir bättre med antalet lyssningar. Inte för att det är svårt eller dåligt vid första kontakten, men helt enkelt för att musiken har många bottnar och vändningar som sätter sig riktigt bra ju fler varv du lyssnar. Ett bra exempel på det? Att man nästan hela tiden byter favoritlåt.
Inledande Black Sun Horizon är snabb och hård och har en vacker slinga som visserligen gör den bra, men som också nästan kan avskräcka när man hör skivan första gången. Då är det ett långsammare och tyngre spår som November Wolves som garanterat lockar mest och är enklast att ta till sig. Men.. med tiden ändrar det där sig lite. Inte för att November Wolves blir sämre, men för att Black Sun Horizon blir bättre och inger förväntan mer än något annat. Och så där kan man håla på. Spår som Old Wounds som funkar bra redan från början får sällskap på favorittronen av exempelvis Shadows At The End Of THe World, Walk With Me In Nightmares eller Saturnalian när de satt sig en aning. Eller om du är på ett lite annat humör eller lyssnar på skivan vid ett annat tillfälle med andra förutsättningar. Kort sagt – ”The Grand Annihilation” innehåller inga svaga spår, och är en skiftande skepnad beroende på var du befinner dig i ditt lyssnande. Det bästa rådet är att ge det ett par varv så att du blir riktigt fast, sen kommer du att leta fram möjligheter att lyssna på TOMBS lite nu och då, och hitta din egna favoritlåt för tillfället.
TOMBS består av Mike Hill (sång, bas, gitarr), Charlie Schmid (trummor) och Evan Void (gitarr), men det finns en till hemlig ingrediens på ”The Grand Annihilation”. Producenten Erik Rutan med ett förflutet hos bland annat MORBID ANGEL och HATE ETERNAL känns central för slutresultatet på den här plattan – stenhårt där det behövs, luftigt och snyggt det så tarvas. Slutresultatet är en skiva för årsbästalistorna 2017, även om Angry Metal Guy inte håller med mig. Jag tror att det helt enkelt lyssnats för lite på skivan där, annars hade de fastnat…
TOMBS ”The Grand Annihilation” – 5