Recension: VREDEHAMMER ”Viperous”

Make no mistake: ”Viperous” är en av de absolut bästa skivorna som släppts 2020, och chansen att VREDEHAMMERs tredje fullängdsgiv kommer att stå sig hela året ut till en framskjuten placering på kommande topplista är stor. I alla fall om man gillar driven svärtad döds med en del elektroniska inslag. Bandet har sin begynnelse i att Per Valla klivit av ELITE och ALLFADER och startat ett eget studioprojekt back in the days. 2014 såg debuten ”Vinteroffer” dagens ljus, och för egen del var det andra given ”Violator” från 2016 som hamnade i lurarna runt det gångna årsskiftet som gjorde att jag fick upp öronen för bandet. För det är numera ett riktigt brand och inte bara ett studioprojekt. Per Valla står förvisso fortsatt för mycket, men han har sällskap av Kristoffer Hansen på gitarr och Kai Speidel på trummor. Kvar blir bas, keyboard, sång och solospelandet på gitarr som landar på Vallas breda axlar – och han bär detta med den äran.

Plattan startar urstarkt med Winds Of Dysphoria och Aggressor, två låtar som visar såväl på drivet och ridet som är lite av det signum som är just VREDEHAMMER, lika väl som förmågan att skriva låtar som är nästan dansanta i all sin hårdhet. Gosse, vad undertecknad har öst headbanging och luftgitarr till dem när jag ingen sett!

Skivan består av 9 låtar, alla mer eller mindre av samma snitt. Runt 4-5 minuter långa, och helt utan överflödigt döda moment. Det är rakt på sak, och även om det är mer elektroniska inslag av keyboard på ”Viperous” jämfört med förra plattan ”Violator” så är det alltid kärnfullt. Spår som Suffocate All Light, From A Spark To A Withering Flame eller In Shadows är helt enkelt jävligt bra. 42:37 minuter lång är plattan, och i alla fall jag njuter i fulla drag från start till mål. Det är en perfekt platta att träna eller springa till. Riktigt jävla bra!

VREDEHAMMER ”Viperous” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *