Recension: WOLF ”Feeding The Machine”

Använder man sökfältet på sidan för Heavy MetAle och skriver ”WOLF” så får man en hel del spretiga resultat. Rebellängeln Tipsar om DEATH WOLF och WOLFTOOTH, recension av GRAND MAGUS ”Wolf God” exempelvis, men i stort så dominerar det klassiska svenska heavy metalbandet WOLF listan över läsning. Det är inte så konstigt, och beror i all enkelhet på två saker: 1) att vi Heavy MetAle har kokat ihop en Pale Ale med bandet och därmed har extra dialog med dem, och 2) på att det är ett band som levererar på hög kvalitet gång efter gång. Ursprungligen aktiva under namnet WOLVERINE har det här gänget hållit fanan högt sen -95, och de tidiga skivorna som släpptes runt millennieskiftet (självbetitlade debuten, ”Black Wings”, ”Evil Star”) har varit basföda för Rebellängeln. Senaste given ”Devil Seed” fick en hel del plats på den här sidan den med, och med all den gemensamma historiken är det såklart extra spännande att sätta tänderna i 2020 års alster: ”Feeding The Machine”.

Ett band med så stark identitet som WOLF ändrar förstås inte sin formula från en skiva till en annan, och det ska sägas med en gång: du behöver inte vara orolig. Detta låter självklart som WOLF. Kvar finns melodierna, samspelet mellan snabbhet och aggressivitet och avvaktande sväng. Niklas ”Viper” Stålvind sjunger fortsatt med inlevelse och jäkligt bra. Det som däremot känns lite nytt är lyriken och texternas inriktning. Den här gången står egentligen livet i fokus, och då kanske framförallt vardagslivet.

Shoot To Kill är inte bara en fin öppningslåt, det är även ett rop om att man bara har ett liv och att det som gäller är här och nu. Sikta högt. Midnight Hour behandlar svårigheten att sova och att det förlösande regnet ger lugn. Feeding The Machine och Guillotine tolkar jag båda som en betraktelse av vår kapitalistiska värld där vi alla arbetar i vardagen. Spoon Bender är desillusionerad och krass om lurendrejeri och min personliga favoritlåt The Raven känns som om den ger en rejäl gliring åt alla oss som lever mer med vår telefon än i riktiga livet. En textstrof som ”I’m in your pocket but you’re in the palm of my hand” är ju inget annat än genialisk i all sin enkelhet. Jag gillar det – det ger den här plattan en lite annan dimension, och jag tycker att anslaget passar WOLF fint.

”Feeding The Machine” är i all korthet en riktigt bra skiva. Låtarna håller hög kvalitet och det är lätt att hitta personliga favoriter; förutom nämnda The Raven fastnar Shoot To Kill och Dead Man’s Hand lite extra. Dessutom faller ingen låt ur ramen, så man kan konstatera att WOLF fortfarande är på bettet. Mycket bra!

WOLF ”Feeding The Machine” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.