Hur tycker du om det här med sidoprojekt? Soloskivor, supergrupper, kalla det vad du vill – projekt som alltså bedrivs på sidan av en normal verksamhet och det ”riktiga” huvudbandet?
Själv är jag kluven.
Det finns förstås – precis som med vilken musik som helst – en hel massa skräp och en hel massa guldkorn där ute, men för egen del är det av avgörande vikt att:
1) Det är en skillnad musikaliskt mot huvudsysslan. Spelar man black metal i halsbrytande tempo med sitt huvudband och gör en soloskiva som låter precis likadan kan jag tycka att det känns lite krystat.
2) Att den underliggande stämningen gör att man känner igen sig.
Ett bra exempel på där det fungerar tycker jag är THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA, där stora delar av bandet kommer från SOILWORK. Fast det hörs inte alls när det gäller musikalisk inriktning – samtidigt som man känner att det är samma snubbar eftersom svänget och spelglädjen ger lite samma vibb.
Ett annat väldigt bra exempel är Tipset denna gång. DEATH WOLF är sprunget ur Östergötland, lyrik och inriktning hämtar inspiration från den svenska historien, och det känns som en väldigt mörk skiva. det luktar krig, massvandring, förödelse. Precis som i starke mannen Morgan Håkanssons huvudakt MARDUK. Men musikaliskt är inte detta black metal alls – det är snarare en form av egensinnig ”goth-rock-sludge-metal” som lånar element hejvilt och åstadkommer något helt eget.
Inledande Sea Wolf låter i mina öron rätt lik hur MASTODON lät på ”Leviathan”, det stänker samma salta havsvatten som Iron Tusk och Blood And Thunder om låten. I Thorntree tycker jag att sången klingar av gamla CEMETARY där Mathias Lodmalm höll hov. Låtar som Östergötland, Stegeborg och 1658 marscherar taktfast framåt som en smutsigare kusin till DANZIG, stolt och med ett helt fascinerande skönt sväng.
Bästa låten är Today King, Tomorrow Dead men alla låtar på den här plattan är bra.
”III: Östergötland” är -hör och häpna – DEATH WOLFs tredje skiva och kom 2014. Jag har inte hört debuten, men jag tycker att denna tredje skiva är kart bättre än tvåan ”Black Armoured Death” (som för den skull inte är dålig).
Det är en helt given skiva att kolla in om du vill ha bra och välunderbyggda texter och bra låtar.
Bandet består som nämnts av Mogge Håkansson (bas), Mikael ”Hrafn” Karlsson (trummor), Marcus Bäckbrand (gitarr) och Valentin Hellström (sång), och en gemensam nämnare för dem allihop är bandet DEVIL’S WHOREHOUSE. Men det är en annan historia. Och ett annat sidoprojekt. För en annan dag.
Just nu ska vi marschera genom snö och is mot kriget, genom svält och död mot ära.
Och vi ska göra det till tonerna av DEATH WOLF och deras underbart svarta skiva ”Östergötland”!