Fusk, ropar vän av ordning. Det här är två låtar som bara nästan heter samma sak, klassikern The Ultimate Sin av OZZY OSBOURNE och rykande färska Ultimate Sin av wannabee-80-talarna VOODOO CIRCLE. Till det har jag bara en sak att säga: skit på dig, det är jag som bestämmer och jag väljer vad jag vill. Dessutom finns det en extra anledning till att de här två låtarna måste få en plats i ljuset. Läs vidare bara!
OZZY’s klassiska album ”The Ultimate Sin” behöver väl egentligen ingen större presentation, jag utgår från att det finns ett söndertummat och väl inlyssnat exemplar i din skivhylla, och att Jake E Lee’s insats från -86 står högt i kurs. Det är Ozzys fjärde fullängdare, och antagligen är skivan mest känd för dunderhiten Shot In The Dark, men den är också väldigt jämn och innehåller flera guldkorn. Secret Loser, Lightning Strikes, Killer Of Giants, Never Know Why, Fool Like You… och så titelspåret då. Kort sagt, vi rör oss här på så klassisk mark att det är nästan löjligt, och ytterligare orerande om skivan som helhet är antagligen överflödigt.
Nu är det ju dock inte skivan som helhet som ska stå i centrum här, utan själva låten – och det är bra om du lyssnar igenom den ordentligt, Speciellt refrängen, för det är där vår lilla ”knorr” kommer.
VOODOO CIRCLE kör sitt race rätt hårt, och även om de springer i spår som sedan länge markerats av alla de klassiska banden (hej WHITESNAKE, RAINBOW, DIO och… ja OZZY OSBOURNE?) så är det ju som bekant helt okej om man gör det bra. ”Raised On Rock” är alldeles pinfärsk, och det är tyskarnas femte album på dubbelt så många år. För dig som följt bloggen ett tag är de kända (fattiga februari 2017, hyllningen till enkelheten med förra plattan ”Whiskey Fingers”, easy listening…), men kanske har de krupit under radarn för en del av er?
Spelar mindre roll. Vi kan snabbt konstatera att ”Raised On Rock” är precis mer av samma sak, och att det är fortsatt bra. Det svänger. Det gör sig bäst på hög volym, gärna med lite fläskigare stereo, och att det är fortsatt bluesiga klassiska hårdrocksriff som kryddas med bra sång (även om jag inte tycker nye Herbie Langhans är lika bra som fenomenale förra sångaren David Readman).
Och gissa vad? Det finns en låt som heter Ultimate Sin. LYSSNA PÅ DEN HÄR REFRÄNGEN!
Nej, det är inte den bästa låten eller refrängen på skivan. Alls. Men du vet ju att det där med ”låtar som heter samma sak” brukar försöka ställa kontraster mot varandra? Olika stilar, men samma titlar?
Allvarligt… visst är refrängen ganska lik här? Själva it’s the ultimate sin-strofen? Visst, Ozzy Osbourne har ju en rätt karakteristisk röst som gör den en aning mer unik, men ändå. Hyggligt dålig fantasi av VOODOO CIRCLE kan jag tycka.
Vad tycker du?