Recension: LAMB OF GOD “S/t”

Kungarna av groove metal är tillbaka, och redan efter första varvet med nya självbetitlade plattans finns inte många andra alternativ än att sträcka vapen och ge upp: detta är bland det starkaste bandet levererat på länge, kanske någonsin. Det finns helt klart fog för att så pass sent i karriären – detta är bandets åttonde fullängdare i namnet LAMB OF GOD, vill man räkna in BURN THE PRIEST-eran får man addera två till – och det är en mycket väl avvägd platta. Ju fler varv man sedan adderar med skivan, ju mer inser man att det där första intrycket stämmer väl, och det blir svårare och svårare att sitta still när låtarna börjar dessutom börjar sitta i ryggmärgen. Spår som Checkmate visar tydligt på det, då man lätt finner sig vråla med i textrader som “make America hate again” och sedan kasta sig ut i ett breakdown. Man får timingen, helt enkelt.

Och skivan i sig är proppfull med riktigt bra låtar som har precis just det. Gears. Reality Bath. New Colossal Hate. On The Hook. Gästspelet av Jamey Jasta (HATEBREED) i Poison Dream samt Chuck Billy (TESTAMENT) i Routes är perfekt avvägt, sådär att det kryddar och ger lite variation utan att ta över eller få dig att vilja spela nya TESTAMENT-plattan istället. Musikaliskt träffar bandet dessutom rätt, historiskt har jag stundtals känt att LAMB OF GOD haft en tendens att bli lite enformiga trots sina uppenbara musikaliska kunskaper, men av det finns inget på den här skivan. Strängbändandet av Mark Morton, Willie Adler (gitarr) och John Campbell (bas) är fläckfritt i sin mix av riff, solon och slingor. Randy Blythe har spännvidd i röstan och Chris Adler är lika bra som någonsin, som min vän Lars sa. “Han är 80% av anledningen till att jag lyssnar på LAMB OF GOD, och nu låter han lika bra som aldrig förr. Enda problemet är att det inte är han, det är en annan tjomme!”. Precis, det är ju en annan tjomme; Art Cruz från WINDS OF PLAGUE. Som du förstår av den lilla anekdoten ovan har han satt sig på trumpallen med dne äran.

Eder Rebellängel ska erkänna: jag är lätt chockad över hur starka LAMB OF GOD står sig, och ger flera tummar upp. Betygsfyran har mersmak. Den här skivan kommer bli oerhört svår att bortse från när årsbästalistan ska sammanfattas…

LAMB OF GOD “S/t” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.