Sierra Nevada Snow Wit White IPA

Öl: Snow Wit White IPA
Stil: India Pale Ale
Styrka: 5,7%
Bryggeri: Sierra Nevada, Kalifornien, USA
Var: Systembolagets Små Partier – 6 Februari

Just det, White IPA ska det vara. I alla fall om man ska tro trendsättarna runtom bland bryggerierna och självklart sitter inte jätten Sierra Nevada och pillar navel när det ska hittas på tokerier. White IPA, WIPA, Vit IPA, säg vad du vill, är en stil som kommer starkt och kortfattat för den frågvise så är det mellan tummen och armbågen betraktat en belgisk witbier med omältat vete som man humlar upp till IPA standard. Man tar även med den belgiska jästen, koriandern och apelsinskalen som smaksättare från Witbier.

Effekten blir en öl som bör vara uppfriskande och läskande, dock med en komplexitet och kryddighet som ger dig lite mer än ”bara” en blandning av två stilar. Precis som med allting annat här i världen så kan man diskutera det här i oändlighet, och även kasta åsikter om exakt var gränserna går för de olika stilarna. Jag brukar oftast inte gräva ner mig för djupt i det tekniska, även om man vill ha lite koll. Det är lite som med musik, antingen så är det bra eller dåligt, eller kanske bara OK?

Ni som läst mina tidigare recensioner vet att jag kanske inte är korianderns främst anlitade PR-konsult? Jag skriver inte epos och diktsamlingar om örtens förträfflighet och kan jag undvika den så gör jag det. Kan jag inte det, så är det så, lite skit får man ta – det är ingen balett-blog jag skriver för. Men bara så ni vet…

Hursom, Sierra Nevada är en jätte i branschen, och dom vill självklart att du ska prova deras variant. Nu kommer det alltså cirka 7000 flaskor på Systembolagets beställningssortiment, och bor du nära en större butik så är chansen ganska stor att det finns ett begränsat antal på hyllan till och med.

Sierra Nevada har tänjt lite på registret och använder citronskal istället och dessutom så använder dom ”experimentell dvärghumle” som låter som en avart man hittat på för att allt skall kunna användas, men tydligen så test-odlar man lite olika humle på mindre volym för att prova sig fram. Dessa ligger närmre marken i häckliknande rader och växer inte på höga störar som brukar vara standard. Skillnaden är att vid konventionell skörd så rycker man hela plantan och återanvänder stören nästa år med en ny planta, men dvärghumlen plockas likt vindruvor och plantan får övervintra tills nästa skörd. Detta ger mindre avkastning, men på sikt hoppas man kunna ta fram motståndskraftigare och ekologiskt hållbara odlingar. Se där! Lite extra fakta för er där, visst är jag hygglig?

Aromen som stiger från den grumliga drycken är ändå rätt inbjudande från mogna sötare citrusfrukter, jästen luktar överhängande mycket, men inte så mycket så att man blir rädd för den. Lite lätt tvångs-funkig sådär, ungefär som när en 70-talist skulle gå på disco första gången när han var tretton år. Det luktar som brorsans lite för stora skjorta man lånade med mörkrosa läderslips till och lite för korta byxor… och en flyktig doft av Lagerfeld Classic.

Smaken bär inte med sig alls mycket koriander och jag applåderar friskt för den tjänsten. Istället så får du en ganska kex-krispig kropp med belgiska antydningar från jästen. Jästsmaken är inte heller överhängande. En fräschör av citrus och gräs (det man klipper, inte det man röker). Vete-tonerna finns där och koriandern håller sig som sagt på läktaren. Ja, den är lite som en turbojäst vete-limpa, lite ihålig men ändå rätt OK.

Det här är inte riktigt som andra White IPA’s om jag jämför med andra märken som har dykt upp på sistone, det här är nog Sierra Nevada’s tolkning av hur dom tycker den borde vara, och jag får mer känningar av Witbier än IPA. Men, trots allt är den uppfriskande och fullt drickbar.

Jaja, vad är väl en bal på slottet?

6 av 10 dvärgar bjuder upp till dans när Snow Wit slår klackarna i taket.

Här skulle jag kunna lyssna på en skramlig låt med gruppen Snow White eller varför inte Znöwhite  eller liknande. Men jag känner mig wild and crazy och lyssnar på lite svensk progressiv folk/viking som inte är min favoritstil, men det var ju inte ölen heller så… varför inte?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.