Söndagsbilaga: 90-talets skivförsäljning

Igår var det Record Store Day 2015. En höjdpunkt på året som jag ändå påfallande ofta tycks missa.

record-store-day-2015-ws-710

Initiativet är bra, att en gång per år verkligen ge skivaffärerna en chans att glänsa och att kombinera det med specialutgåvor, erbjudanden och framträdanden som gör att det blir lite liv i luckan i handeln, men samtidigt är det ju rätt trist att det ska behövas. Det bästa vore förstås om skivförsäljningen bara funkade och levde och mådde bra utan ett sådan dylikt dragplåster.

Nåväl, det är väl en svunnen tid. Som ett sätt att hylla det hela så blir dock den här söndagens läsning en urladdning i skivförsäljning. Jag har tre fina böcker som heter ”The 100 Best Selling Albums Of The 90’s/80’s/70’s”, som är en samling av den amerikanska och engelska officiella skivförsäljningen under dessa årtionden. Det är – förstås – rätt intressant läsning. Man får kanske ta siffrorna med en nypa salt, dels för att allt som står i en tryckt bok blir daterat och dels för att det är skivindustrin som själva rapporterat dem, så källkritiken kanske inte är den vassaste, men om man struntar i det så är det ändå rolig läsning.

Det finns MÅNGA skivor, men jag tänkte försöka fokusera på hårdrocksplattorna, och det blir en söndagsbilaga för varje årtionde. Vi börjar med 90-talet, detta sugiga årtionde för hårdrocken. Texten nedan har publicerats på Metalbloggen för ungefär 4 år sedan, men kanske är den ny för dig ändå – och de övriga två årtiondena är inte skrivna sedan tidigare så det kommer nytt och färskt material kommande söndagar!

——————————————————————————————————————————————————————————

Jag gillar skivor. Jag gillar att kolla in dem, och jag vill ofta veta lite mer om dem, så när jag hittade boken som är avbildad ovan var det inte mycket att tveka om – den måste jag ju förstås ha!I ärlighetens namn plockade jag hela serien samtidigt. den startar med 70-talet och slutar med 90-talet, och under våren kommer serien Lördagslyx att bränna av dem allihop. Hoppas jag!

Dock, låt oss börja med 90-talet, Hårdrockens svarta decennium.

Nä, inte kvalitetsmässigt, utan försäljningsmässigt.

Efter ett glimrande 80-tal stundade helt enkelt hårdare tider för den musikstil vi älskar.

Dags att kolla hur hårt, förstås.

Slå dig tillrätta. Ladda stereon med en av dina favoriter från den här tiden och ge dig i kast med kvällens Lördagslyx!

Först – låt oss konstatera vad boken ifråga innehåller för fakta. Det är försäljningssiffror från i första hand USA och England, officiella sådana. Det betyder ju att vi kan ha en del avvikelser i Sverige, och att det finns en överrepresentation av exempelvis countryplattor om man jämför med vad vi är vana vid här hemma. I detta fall så spelar det väl mindre roll, men det kan vara bra att känna till.
Först ut – vilka skivor lade rabarber på topp 10? Svaret från en hårdrocksvinkel är skrämmande nog att inte en enda platta från vår älskade genre lyckades tränga sig in bland de placeringarna!
Såhär ser listan ut:
1) Shania Twain ”Come On Over”, 22 miljoner ex
2) Whitney Houston ”The Bodyguard”, 19,1 miljoner ex
3) Alanis Morisette ”Jagged Little Pill” 19 miljoner ex
4) Hootie & The Blowfish ”Cracked Rear View”, 16,1 miljoner ex
5) Garth Brooks ”No Fences”, 16 miljoner ex
6) Garth Brooks ”Double Live”, 15 miljoner ex
7) Santana ”Supernatural”, 14,6 miljoner
8) Backstreet Boys ”S/t”, 14,1 miljoner
9) Garth Brooks ”Ropin’ The Wind”, 14 miljoner
10)Britney Spears ”Baby One More Time”, 13,9 miljoner
Stackars stackars Garth Brooks, han ryms nog knappt hemma eftersom hela stället lär vara proppfullt med tusenlappar….
Nå, hårdrocken då?
Okej, listan går från 1-100, men för att hålla lite spänning i det så räknar vi väl baklänges, helt enkelt? No peeking!


Plats 97 återfinner vi The Offspring på. Skivan ”Smash” sålde i 6 miljoner ex och gavs ut i April 1994. Helt OK skiva tycker jag, speciellt tyckte jag väl det då. Den har inte åldrats på allra bästa sätt, men här finns ändå hits som ”Self-Estem”, ”Bad Habit” och ”Come Out And Play”. Kul kuriosa är att bandet skrev 12 låtar, alla hamnade på plattan och det gjorde basisten Greg Kriesel så självsäker på att de skulle lyckas att han genast sa upp sig från sitt jobb i kopieringsbranchen!

Därefter händer inte så mycket förrän på plats nummer 91.

Då dyker Creed upp, för första (men inte sista) gången. Creed, ett väldigt amerikanskt band i mina ögon, men Scott Stapp som frontar har en grym pipa. Debutplattan ”My Own Prison” släpptes i juni 1997 och såldes i 6 miljoner ex – varav 5 av dem innan 2000-talet kom i intåg. Snabba siffror, minst sagt. Texten handlar till stora delar om sångarens strängt religiösa hemförhållanden, om jag förstår det rätt, men jag är inte helt säker. Har nog aldrig hört skivan!

Nu åker vi till Seattle, och det blir förstås inte sista gången med tanke på vilket årtionde vi befinner oss i. Pearl Jams andra skiva ”Vs” når plats 76 (före storheter som Meat Loaf och Janet Jackson) genom att sälja 7,1 miljoner exemplar sen den kom ut i oktober -93. hela skivan är riktigt bra, och den innehåller några rock’n’roll-monster som ”Animal”, ”Daughter” och ”Rearviewmirror”, men det känns som om den faktiskt kommit lite i skymundan av den mer kända debuten ”Ten”. hur som helst, kolla in recensionen av bandets senaste livealbum ”Live On Ten Legs” för mer känsla av de här låtarna!

Sen passerar vi Eagles, Fugees och Vanilla Ice (!) innan vi landar på plats 69.

Där har man valt att baka samman Guns’N’Roses utgåvor av ”use Your Illusion” 1 och 2 till ett paket, och då hamnar man på 7,3 miljoner sålda exemplar sen lanseringen i samband med Terminator 2, september 1991. Det är siffror jag verkligen undrar över, och faktiskt tror att de är högre. Skulle alltså exempelvis de här plattorna ”bara” ha sålt i ca 3,6 miljoner exemplar world wide var? Tillåt mig tvivla!

Nåväl, den hamnar här i boken, och där konstaterar man också att det knakade i fogarna i bandet. Matt Sorum kom in på trummor, och Izzy Stradlin lämnade bandet mycket kort efter releasen.

Bra skivor är det i alla fall. Mycket bra!

Härnäst – bandet som gav både Nirvana och Pearl Jam deras första turnéer som förband, Red Hot Chili Peppers, Kaliforniens punkrockare med attityd och sväng. ”Blood Sugar Sex Magic” släpptes september -91, och med 7,3 miljoner sålda ex så landar den på bokens 68:e plats. Den här skivan har jag lyssnat larvigt många gånger. Grymt bra platta, och en skiva som förtjänar framgången. Synd bara att det var så mycket drogproblem efter detta – främst för frontmannen Anthony Kiedis – att uppföljaren dröjde och kvalit’en på den var så mycket sämre.

Sen hoppar vi förbi artister som The Cranberries, Oasis, Savage Garden och Ricky martin innan vi har tagit oss till plats 56. Där härskar Stone Temple Pilots med plattan ”Core”, en skiva som jag då och då har upp på min ”topp-10-genom-alla-tider”, bara för att sen plocka ned den i glömska igen, Den tycks alltid vara så sjukt bra när jag lyssnar på den, helt enkelt!

Skivan kom i alla fall september -92 och sålde till slut 8,1 miljoner ex. Inte illa pinkat, och han sjunger fortfarande vansinnigt bra när man hör den här skivan. Bra jobbat, herr Weiland!

Med nästa skiva har vi inte bara hoppat in på Topp 50, vi har även klivit en bra bit in. På plats 39 dyker dubbelalbumet ”mellon Collie And The Infinite Sadness” upp!

Smashing Pumpkins var vid det här laget frontmannen Billy Corgans kreativa lekplats, och det kan nog tyckas vågat att ge sig på en giv som detta. 28 låtar på två diskar, med en hel del tuggmotstånd på sina håll visade sig tydligen vara på pricken rätt ändå, och jag har för mig att bandet till och med medverkat i The Simpsons. Det är ju som vi alla vet ett gott tecken på storhet… 9,3 miljoner sålda exemplar sen oktober -95. Snyggt!

På plats 35 hittar vi så Creed igen, denna gång med plattan ”Human Clay”

Den skivan har jag hört, och jag tycker att den är helt okej. Framförallt låten ”Higher” är väl skarp, men även kändisballaden ”With Arms Wide Open” duger ju. Bandet släppte i alla fall denna platta i september -99, och den har slangats iväg i ofattbara (för mig) 10 miljoner exemplar!

 

10,3 miljoner exemplar lyckades Green Day få iväg av sin skiva ”Dookie”. Det gav dem nummer 33 på den totala säljlistan, och det är ju rätt imponerande för en debut.

Jag gillar den här skivan skarpt, och tycker det är lite av en klassiker som bör finnas i de flesta skivhyllor. Den spelas kanske inte så ofta numera, men låtar som ”Basketcase”, ”When I Come Around” och ”Longview” går ju inte av för hackor!

Okej – till en skiva jag knappt hört men ändå inte undgått. ”Tragic Kingdom” med No Doubt är nämligen en sån där platta där i stort sett varenda låt tycks ha blivit singel med mycket radiotid.
31:a plats totalt sett, med 10,3 sålda ex sen oktober -95 byggdes i huvudsak på Gwen Stefanis attityd och sång, samt låtar som ”Just A Girl”, ”Don’t Speak” och”Sunday Morning”. Det borgade ju för en hygglig solokarriär så småningom också, även om musikstilen ändrades ganska dramatiskt.

Okej, känner du igen den här skivan?

Antagligen. I Sverige var det en brottarhit, och totalt sett står den noterad för 10,6 miljoner ex sen september -91. Nirvanas ”Nevermind” var katalysatorn som fick hela grungescenen att explodera här hemma i Norden, och även om jag inte spelar plattan speciellt ofta numera så står den väldigt stark om man kollar låtlistan. ”In Bloom”, ”Come As You Are”, ””Breed”, ”Drain You”… kanske dags att plocka fram den igen?
Men – de nådde inte högst av kompisarna från Seattle.
Det gjorde istället debuten från Pearl Jam. ”ten” är ett mästerverk som står sig fantastiskt bra än idag, och kombinationen av lättillgänglighet och vemod gick hem i stugorna även då. Plattan kom i augusti -91 och sålde 12,1 miljoner ex. Det ger den plats 18 över alla skivor från 90-talet, och det är rätt imponerande tycker jag. Plattan hade ingen ”number one hit” i Staterna, men det verkar på bokens text som om den sålt bra precis hela tiden och därigenom dragit ihop sina siffror.
Det brukar ju kunna vara så med kvalitet, skulle jag vilja säga.
Det vinner liksom i längden…

Så – vilken hårdrocksplatta sålde då mest?

Inte så svårt att gissa nu kanske, när de flesta andra kandidater räknats bort.

Nä, det är inte Kid Rock – även om han faktiskt når pats 25 med plattan ”Devil Without A Cause” som sålde 11 miljoner ex, ett perfekt tecken på att amerikanerna inte har någon som helst smak egentligen.

Det är, förstås, den här skivan.

Metallicas svarta platta kom juli -91 och har sålts i 13,3 miljoner exemplar enligt denna bok. Det ger den placeringen 12 totalt sett, och egentligen är det inte så oväntat. Bandet hade byggt upp en fanskara under lång tid, sen träffade man en guldåder med den produktion och de låtar som plattan innehåller. Mindre elak thrash, mer tung hårdrock – och ett par ballader som nog själva bidrog till en hel hög sålda plattor. Totalt sett malade bandet ut en mängd singlar från den här skivan, och jag undrar hur mycket krut man hade kvar i bössan efter all promotion, turnéer och kraft man gjorde på den här skivan. Inte så mycket, om man dömer efter uppföljarna ”Load” och ”Reload”?

Hur som helst, en grym platta. kanske världens bästa svarta skiva? Döm själv, det har varit en sån Tvekamp här på bloggen.

Dessutom kanske du vill fortsätta sånt. Här blir det nämligen inget mer denna gång.

Lördagslyxet är slut för idag. Vem vet vad nästa Lördagslyx innehåller, och när det kommer?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.