Three Floyds Zombie Dust

Öl: Zombie Dust
Stil: American Pale Ale
Styrka: 6,4%
Bryggeri: Three Floyds Brewing Co, Munster, Indiana, USA
Var: Mikkellers Webshop, Danmark

Halloween var det idag ja? Jaha, då får man väl koka ihop något spännande?
Dessutom är det fredag, och som humle på malten så lägger jag dessutom upp min 200:ade recension på Instagram idag. (Spoiler: Det är samma som denna fast på utrikiska). Det är nästan lite fest på något sätt? Som ni ser på bilden så firade jag det genom att själv vara med på bilden leta på en äkta zombie dagen till ära och lockade ut honom ur rummet med en Zombie Dust.

Detta är verkligen en guld-bärs på pappret. Toppbetyg världen över och i topp på alla recensions-sidor världen runt. Dessutom går den inte att få tag på i Sverige, kanske möjligtvis på någon välsorterad ölpub?
Den här rackaren kommer från Mikkeller’s Webshop i Danmark. Så det är inget man glider in på SB och köper till kvällen sådär lite tokigt spontant. Och eftersom den är lite av den Heliga Graalen för många ölkonnässörer så tar den slut på nolltid var den än dyker upp.
Borde den finnas i Sverige som standardsortiment eller åtminstone i beställningssortimentet? Jag är inte helt säker…

Nackdelen med en sån här överhypad öl, är att förväntningarna är högre än Turning Torso och man är nästan lite nervös när man har den i handen. Man sitter och småvibrerar lite, hoppar lite på stolen och är lite fnittrig. Ni vet som man gjorde när man var liten och väntade på tomten? Det är precis som med en julklapp också, man vet inte hur innehållet är, är det en Barbie? Är det ett spel? Är det sockor som mormor har stickat? Oavsett vad det är så blir man glad eller ledsen, alternativt lite av varje och tänker -”…jaja, den där kan vara bra att ha ibland”.

Det är väl inget att spara på? Vi kör igång.

Lukten är inte alls som jag trodde. Den luktar humligt och så, men den har en tung underliggande maltbas som faktiskt tar över hela doftintrycket. Och istället för blommor, sommar och frukt, så tänker jag på blött trä, tillbakadragna sensommar-kvällar när fukten lägger sig över bersån och en mer mogen doft sprider sig runt fikabordet. Det kanske är så det är? Det är Zombie Dust! Lite olycksbådande dimma kommer krypande över sommarängen, och ingen vet vad som döljer sig bakom den?

Smaken är inne på samma spår, så istället för super-alerta zombies som dom i ”World War Z” så kommer det lite sådär slöa zombies gåendes, halvt krypandes. Först är det en mogen och lite fuktig humlevåg, regntung tropisk skog med grenar som dignar av vikten från den nästan övermogna frukten. Det finns en viss fräschör av citrus, grapefrukt – men den är väldigt försiktig. Inte riktigt som du är van vid om du skottat i dig andra humlemonster i parti och minut. Men, här kommer det avgörande, bittherheten som stövlar in på slutet är inte skarp den heller. Den är medium i storlek och gifter sig ganska bra med den första smaken och gränserna suddas ut mellan humlen och malten på ett ganska proffsigt sätt.

Vad säger man om den här nu då? Ni ska veta att det är inte lätt alla gånger att sätta en gradering. Ibland känns det faktiskt som att man dras med av massan och ger vissa öl kanske en eller två poäng för mycket. Jag tänkte inte göra det här. Om jag översätter mitt bullshit ovanför hör till en siffra så ploppar 7,5 upp med stora, feta, blinkande bokstäver och jag kan inte släppa det. Så det är inget att tjöta om.

7,5 halvt förruttnade zombies (hur den halva ser ut får ni fantisera om själva) av 10.

Och till det då? Det finns en triljon metall-låtar som anspelar på odöda och zombies men just nu är det bara en som gäller.
Six Feet Under med ”Zombie Blood Curse”. Happy Halloween bröder och systrar!!