All In Brewing RLGK 10517 Celebration Stout

Öl: RLGK 10517 Celebration Stout
Stil: Imperial Stout
Styrka: 12,0%
Bryggeri: All In Brewing, Sverige (Bryggd hos Dugges Al & Porterbryggeri, Sverige)
Var: Systembolaget Lokalt & Småskaligt (Finns i butik runt Götelaborg, beställ annars via butik/web)

”Friday night – Fright Night”

Okej, idag så är det ett ölsläpp på Systembolaget, men eftersom jag jobbar och dessutom är en hillbilly så får jag vackert återkomma med höjdpunkter som ingår där. Glöm dock inte att jag recenserade Sierra Nevada’s ena release häromdagen. Kolla in den i alla fall för lite vägledning.

Nog om det, nu till dagens best. Ja, best, för lura er inte av flaskans något vinklade image som att det skulle vara en barnskumpa eller blandsaft med vissa artificiella tillsatser. Den här är som ”Pennywise”, ni vet clownen i boken/filmen ”Det” av Stephen King, förrädiskt färglad och lattjolajbans på utsidan men ett monster när du synar den i sömmarna.

All In Brewing är ytterligare en av dessa riviga nykomlingar på svenska bryggarfronten som hejdlöst vräker sig in i fighten och hänsynlöst går loss på den ena ölstilen efter den andra. Den här kan man nästan kalla ett övergrepp på stilen Imperial Stout. Ni vet ju sedan tidigare att jag har en förkärlek för ruffiga och stöddiga öl som utmanar mig både psykiskt och fysiskt. Att dricka den här är nästan som att gå en MMA-fight. Det är inget för pojkvaskers eller småflickor, här bör man ha lite hår på bröstet och har du inte det så lär du ha det imorgon när du vaknar.

Dom är så kallade spökbryggare, eller bryggeri-lösa stackare som sitter och kuckelurar fram recept och sen åker och infiltrerar ett intet ont anande befintligt bryggeri och medels trolldom och mutor får sin vilja fram. Nja, kanske inte riktigt, men ni vet vad jag menar?
Namnet på ölen då? Jo, det är en liten kryptisk hyllning till ölrecensenten ”RLGK” som på hemsidan Ratebeer plöjer fram som ett vildsvin i en tryffelåker och bockar av öl efter öl på sitt korståg för att finna den perfekta ölen. 10517 är alltså lika många öl som han har recenserat… men märk väl att det var då det, nu är han uppe i chockerande 11712 st. Hyfsat slipat att tälja sig igenom den mängden. Han bör vara nöjd över denna, då den är exceptionell.

Det är en fet och inbjudande dryck som ringlar sig ner i glaset, likt en boa constrictor slingrar den sig ner i glaset. Och då menar jag en boa som precis har svalt en antilop och två pojkscouter och ska lägga sig och smälta skrovmålet ett par veckor. Skummet är chokladbrunt och ser ut som nyvispat chokladmousse.

Aromen låter inte vänta på sig, och nästan klättrar ur glaset i sin iver att få infektera ditt smak och luktcentra. Kaffebönor, förmodligen pincettplockade deluxebönor från Ecuador blandas med en doft från kaffe som stått för länge och bränt fast. Galvsyra. Dock så kommer det en söt vägg bakifrån och trycker kaffet framför sig som en hydraulkolv i en sopkomprimator. Jag måste ta en klunk innan jag drunknar i mitt eget snålvatten.

Smaken är återigen tung kaffesump, inte helt oväntat med den doften, och den kväver dig nästan med sin framträdande ton. Dock så blandas den ut av en söt och tung melass-smak och en knivsudd vanilj. Du hinner kippa efter andan innan eftersmaken träder fram med en lite vedeldad askton och mer av det rostade kaffet. Det spritter lite av alkohol på tungan. Det finns även en viss sälta i smaken, härligt!

Den här ölen är som att bli slagen långsamt på käften med en jutesäck fylld med kaffebönor och lite drivved insamlad på en udde i Östersjön en höstmorgon i Oktober. Säcken är sen doppad i ett mellass-kar hos en bonde i Uggletorp innan de letade på dig för att ge dig ett kok stryk.

Köp på dig ett par såna här och spara undan och lagra den ett par år om du är lagd åt det hållet. Jag personligen kommer inte att fixa det, dels för att jag är sämst i världen på att spara – och dels med en sån här tung Imperial Stout i källaren så vet jag att jag inte kommer att kunna hålla mig.

9,5 testpersoner av 10 ställer inte väckarklockan efter att ha inmundigat den här.

Jag lutar mig tillbaka och lyssnar på ”Black No.1” med Type O Negative, och lika långsam och lång som den låten är – lika långsamt skall du dricka den här. Trevlig helg…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.